Etthundratolfte tanken: Morrissey, say no more

Det var ståplats den här gången. För tre år sedan satt jag ner, satt ner och viskade ett mantra: "Jag ser honom, jag ser honom. Han står där nere. På riktigt." Den här gången ville jag vara nära, kunna dansa och inneslutas i massan. Det var mäktigt att stå, känna lukten av varma människor och se hur han piskade med mikrofonsladden.

New York Dolls på storbild och diverse annat snyggt bild- och musikmaterial var en lyckad uppvärmning efter förbandet som jag bara hörde slutet på och inte tyckte något särskilt om. Sedan föll bakgrunden till marken och...

Det inleddes med This charming man och sedan rullade det på. Jag kom inte riktigt in i det förrän godisbandet, som (alla förutom Morrissey himself) hade vita skjortor och fluga – namnam, drog igång Ask. Då tokdansade jag tillsammans med K och mindes hur jag en solig dag för flera år sedan, stängde in mig med kollegan Jim i det minsta konferensrummet och spelade just Ask på högsta volym bara för att fira att det var vår. Schysst.

Min favorit alla kategorier, Girlfriend in a coma, kom. Då grät jag nästan. Some girls are bigger than others spelades också. Morrissey har fått kritik för det svulstiga soundet. K och jag enades om att vi såg intet fel i gitarrister och ståbasist längst fram, rockandes så svetten stänkte. Dessutom snurrade han basen. Det ni! Popmannen goes rockabilly. Tja, det funkade. Under Life is a pigsty fann jag mig själv vemodigt tänka på hur sorgligt det är med popmusik emellanåt. Skär upp mitt hjärta och hacka det i småbitar medan jag gör allt för att pussla ihop det igen, typ.

Från Years of refusal kom bland andra I´m throwing my arms around Paris, I´m ok by myself och When I last spoke to Carol. De funkade fint i sammanhanget. Avslutningen var en röjig variant av First of the gang to die. Sedan ville jag inte gå hem. Men ljuset slogs på, That´s life rann ur högtalarna, K och jag gjorde high five och vandrade leende mot utgången.

Nästa gång står jag där igen, med hjärtat i handen, och tänker: "Jag ser honom. Han är där framme. På riktigt."

Kommentarer

lisa sa…
morrissey-kärlek så det skriker om det i den här texten. det gör mig varm i hjärtat! /ett annat fan som också var där och njöt
Jenny sa…
Jo, kärlek var ordet. Den har varat länge och kommer hålla för evigt. Annars vet jag inte vad gör *dramatisk gest mot pannan*. Ha det fint! /J