Läste ut en, tills alldeles nyss, oläst Hylinger-bok:
Utan ärende. Att läsa
Hylinger gör mig alltid glad och förundrad. Hur får han filosofi och vardag att flyta så skenbart enkelt genom texten? Hur lyckas han beskriva sina möten med olika människor så att det känns som om man också är med i själva mötet? Hur kan något så (o)gripbart som
patafysik nästan bli gripbart?
Känner en som jobbade på SAS ett tag. Han försökte få reda på mer om
Göte Andersson. Han lyckades inte. Men Hylinger gör. Läs och njut.
2 kommentarer:
"Utan ärende" har jag inte läst. Men jag har gillat flera Hylinger.
Apropå patafysik så är hans antologi "Segla i ett såll" en av mina favoritböcker.
"Segla i ett såll" har jag inte läst. Men blev nyfiken. Ska avsluta "Boken om det hemliga sällskapet" först. Började läsa om den igår :).
Skicka en kommentar