Tanke nr 885: Mot Skoga!

Rubriken denna gång hade lika gärna kunnat vara "Möt Skoga (och sedan dö)", "Mera mord", "Veckans Lang-inköp" eller något annat lika spirituellt. Men icke. Ni får nöja er med den rubrik som är.

Dags för en bekännelse: Jag har köpt nya Lang-deckare. Igen. Den här gången var det min frisörs fel. Eller … njäe, då blir hon orättvist beskylld. Men ni flitiga Octobloggsläsare vet ju att ett besök hos frisören för min del är lika med ett besök på Wiklands boklåda. Jag smet in där i vanlig ordning några minuter innan det var dags för klipptid. (Ja, antikvariatet och frisersalongen ligger väldigt nära varandra.) Och "min" hylla var fullproppad med Langar i olika utföranden. Hon hade fått in en hel kartong alldeles nyligen. I och med att jag hade bråttom, rafsade jag åt mig en hög som jag lade undan. Sedan smet jag iväg och klippte mig.

En timma senare var jag tillbaka, och hade då också kunna stämma av de undanlagda böckerna mot Lang-listan (se lista till höger). Det finns ingen tillgång till internet i antikvariatet. Man får öppna dörren och sträcka ut telefonen i gränden. Ägarinnan får oftast göra det samma med kortläsaren för att den ska fungera. Det är tjocka väggar i de där källarvalven i Gamla stan … 

Där någonstans fick jag ett problem som säkerligen drabbar alla samlare då och då: Köpa det som är av "samlarvärde", det vill säga de böcker som inte hat tryckts i så stora upplagor och därför är svåra att få tag på, eller det som har ett innehållsligt, i det här fallet litterärt, värde. De Lang-böcker som kom på 80-talet kan vara dyrare än de tidigare utgåvorna men de är i många fall också mycket sämre läsupplevelser. Efter en stunds vånda och diskussioner med antikvariatsägarinnan kom jag i alla fall ut med tre stycken: 

• "Tragedi på en lantkyrkogård" (1954)
• "Se döden på dig väntar" (1955)
• "Använd aldrig arsenik" (1984)

De två översta har jag läst, men lånade dem då på biblioteket. Dessutom var det snygga omslag. Den sista tog jag för den snygga alitterationen i titeln och tänkte: "Den kan kanske vara läsvärd. Också."

Jag har fortfarande inte bestämt mig för om det är värt att ta upp plats i bokhyllan med böcker som inte är kul att läsa, bara för att ha en komplett samling. Samtidigt lockar det att ha alla. Jag har ju ganska många redan nu och jag vill inte ge upp. Men det är mer lockande att byta ut de läsvärda varianterna, av vilka jag har många i trista pocketversioner, till utgåvor i hårdband och med snygga omslag. Den ultimata utmaningen skulle ju vara att ha alla böckerna i samma utgåva, i förstaupplaga. Och medan jag funderar på ovanstående kan jag lika gärna revidera Lang-listan.