Tanke nr 983: Bland knektar, cordover och troll

Bättre sent än aldrig … Här kommer några tankar kring Ulvprovet, ett lajv om gemenskap, lek och mod.

Att komma ut i skogen och lajva gör att allt sånt där i den "vanliga" världen bara försvinner, som om det aldrig har funnits. Det räcker med att sätta sig på tåget/bilen/bussen med sin packning och långsamt låta alla måsten och borden tona bort.

Jag startade med att sätta mig på tåget till Katrineholm för att där möta upp S, min partner in crime, och hennes sambo B, för vidare färd mot DMF:s område i Dalsland. Stoppade lurarna i öronen och småsjöng/mumlade växelvis "Här ligger landet" och landseden. Ibland är det skönt med relativt ensliga tågkupéer ;).

Efter ett antal mil på slingriga vägar kom vi fram och lastade av. B, som tillhörde knektsidan, tog bilen och försvann till en annan uppsamlingsplats. S och jag blev inkvarterade i långhuset, sedan blev det workshops, kontaktknytande och knottfäktning. Bah. Dessa knott. De var överallt – hela tiden.

Fredagen, med tema vardagsliv i Cordovien, startade med klockklang, frukost och morgonsamling. Sedan rullade det på med övningar och lektioner inför kvällens ulvprov. Zuri, min roll, ägnade sig åt att umgås, lyssna, anteckna, hjälpa till – och vara vänlig sådär i största allmänhet. Efter bastubad och dopp i sjön, somnade jag tryggt när solen gick ner och sångerna tonade bort ute vid elden.

Lördagens tema var "Äventyr i skogen". Zuri, som var ormgardist, bytte till uniform vid morgonsamligen och betraktade, något roat, de cordover som oroligt skruvade på sig i leden framför stabsgruppen. Hennes skyddsling hade klarat ulvprovet med den äran och något annat hade hon nog inte förväntat sig. 

I sann cordovsk och pedagogisk anda umgicks Zuri sedan med barnen och när trollet dök upp utanför långhuset, följde hon med på skattjakt i skogen. Det blev även långa ordvrängerikonversationer tillsammans med prelaten och nära, upplysande samtal med utvalda cordovska kamrater. S ömsade till ormgardist under eftermiddagen och vi slingrade våra kloka huvuden ihop både en och två gånger. Minst. Där emellan fanns det också tid för lektioner i fysisk och psykisk fånghantering/-utfrågning, giftblandningar, besök av spion från fiendesidan och gott kamratskap.

Under söndagsförmiddagen var det dags att knyta ihop lösa trådar, planera krigsstrategier, bege sig till skogs, slänga sig i blåbärsriset med valparna (barnen) medan knektarna ryade och skrek och sedan avsluta lajvandet för att säga hej då, packa ihop och bege sig hemåt igen.

Ulvprovet var en riktig höjdare och anledningarna är många. Här kommer några saker som är värt att lyfta fram lite extra:

• att arrangörerna, förutom bra rollkoncept och tydlig information, hade ordnat en historia där alla, och jag menar alla, kunde vara delaktiga i vad som berättades oavsett om man höll sig kring långhuset eller röjde runt ute i skogen

• att mat, vatten, dass och sovplatser fungerade fint. Stort tack till er som planerade, lagade, bar, högg, släpade och tömde!

• att bejakande var ett faktum, inte ett ord

• att lajva med barn. Underbara ungar!

• att jag fick uppleva känslan av att lajva igen. Tack.

För Cordovien. Leve Cordovien!

Toulonne, i juli 322 EK

Ormgardist Zuri Rapides