Tanke nr 1020: Det här är bara början – förberedelser
Någon gång i början av mars fick Ingela Nilsson mig att gå med på att ställa ut ett antal av mina skönlitterära texter på Galleri Toppen. Vi hade pratat om våndan av att producera text, och då speciellt beskrivande text om den konstnärliga processen. Hon sa: "Om jag nu ska gå hem en fredagskväll och skriva en text är det inte mer än rätt att du har utställning." Och när jag dagen efter nämnde att jag hade en massa texter liggande, från nuvarande skrivargruppen bland annat, var det inget att be för. Det var bara att göra.
Jag visste att det fanns två personer som jag ville ha med mig på resan, min illustratör- och grafiska formgivarkollega Josefin Janson och min lajvpartner in crime, Anna Sortti. Som tur var tackade båda ja. Grunden till presentationen utgick från en text som jag skrev på sommaren 1992. Här kommer ett utdrag:
Jag visste att det fanns två personer som jag ville ha med mig på resan, min illustratör- och grafiska formgivarkollega Josefin Janson och min lajvpartner in crime, Anna Sortti. Som tur var tackade båda ja. Grunden till presentationen utgick från en text som jag skrev på sommaren 1992. Här kommer ett utdrag:
Utdrag ur texten "Min framtidsdröm", 1/7-92
Jag ville återskapa känslan i det där tornrummet i villan vid havet. Det skulle vara ljust, lätt och välkomnande. Under ett spånmöte i galleriet kom Anna med idén att skapa det vi kom att kalla paneler, texterna monterade på kapaskivor som hölls samman med elefanttråd. Paneler it was.
Skiss över panel.
Vilka texter som skulle vara med på utställningen var den del i förberedelsearbetet som var lättast. Jag gjorde ganska snabbt ett urval som jag sedan gjorde små bearbetningar i. Tanken var att bearbeta texterna så lite som möjligt. Josefin fick i uppdrag att välja typsnitt och sätta texterna i antingen A4 eller A3.
Som komplement till texterna gav vi, Anna och jag, oss ut på jakt efter material. Det började, på Annas födelsedag, med ett besök hos Antikvariat Verklighetsflykt i Gamla stan. Joel som äger antikvariatet är en gammal vän till min vän Lina. Och det vara Lina som för ett par månader sedan tipsade mig om Joel och hon sa att jag skulle gilla stället. Hon hade rätt. Joel och jag pratade om Lovecraft och Bukowski, M A Numminen och vinyl. Jag gick därifrån med ett antal gamla fotografier och LP:n "Haren satt i gropen i Finland". Fotografierna skulle inkorporeras i panelerna och skivan fick David. Han har då och då sjungit om haren i gropen i Finland ända sedan vi lärde känna varandra – och det är ganska många år nu. Det finns ett fantastiskt fint klipp med Numminen här.
Utdrag ur utställningstext.
Som komplement till texterna gav vi, Anna och jag, oss ut på jakt efter material. Det började, på Annas födelsedag, med ett besök hos Antikvariat Verklighetsflykt i Gamla stan. Joel som äger antikvariatet är en gammal vän till min vän Lina. Och det vara Lina som för ett par månader sedan tipsade mig om Joel och hon sa att jag skulle gilla stället. Hon hade rätt. Joel och jag pratade om Lovecraft och Bukowski, M A Numminen och vinyl. Jag gick därifrån med ett antal gamla fotografier och LP:n "Haren satt i gropen i Finland". Fotografierna skulle inkorporeras i panelerna och skivan fick David. Han har då och då sjungit om haren i gropen i Finland ända sedan vi lärde känna varandra – och det är ganska många år nu. Det finns ett fantastiskt fint klipp med Numminen här.
Efter antikvariatsbesöket drog vi oss mot Själagårdsgatan och Eddies loppis. Anna känner honom sedan många år. De träffades i och med ett lajv och Anna och hennes lajvkompisar skulle få bo i Eddies källare. Men lajvarrangören ställde in lajvet med bara några dagar kvar till lajvstart. Fast Anna och de andra lajvarna i hennes grupp bestämde sig att bo i Eddies källare i alla fall. Och på den vägen är det. Hos Eddie hittade jag ramar, billiga singlar och gamla tidningar. Han visade oss runt i källaren, berättade om Gamla stan, om klubbar han drivit och människor han känt. Han har stadsvandringar också, när vädret tillät och han var på humör. Han lovade att slå mig en signal när det var dags för nästa vandring och det gjorde han också. Jag kunde tyvärr inte då, men han ringer igen. Nästa gång hoppas jag kunna gå med. Vill ni veta mer om Eddie? Kolla in P1 Dokumentär: Prinsen av Gamla stan eller läs det här blogginlägget.
I slutet av april blev det ännu en loppis, i Kungsör denna gång, i samband med en roadtrip till Bergslagen. Loppisen ägde rum på järnvägsstationen och där fyndade jag ramar för fem spänn styck och hittade precis de där kaffekopparna som jag hade beskrivit i texten från 1992. Fyra stycken koppar med fat för trettio pix. Inte illa.
Ett par dagar senare tog jag pendeln hem till Anna för en dags planerande av vilken text som skulle hamna på vilken plats och hur A4-texterna skulle förhålla sig till A3-texterna. Anna tejpade raskt upp en ram på väggen och sedan hummade vi och flyttade runt tills det blev som jag ville ha det.
Planeringsdagen avrundades genom att Anna satte samman en diger inköpslista till mig. Det var alltifrån 10 meter silduk till vajerlås och limstavar. Det tog mig ett par tre dagar att bocka av allt på listan. Det visade sig vara svårast att få tag på dels kapaskivor, dels 2 mm stålvajer. Kapaskivorna löste Office Depot, men vajerletandet gick mig på nerverna. Clas Ohlson skulle ha vajer. Sa dom. Men det visade sig att jag hade behövt besöka tre stycken butiker efter varandra för att få tag på tillräckligt mycket. Fredells hävdade per telefon att de absolut inte hade så mycket vajer inne, så Wirströms på Folkungagatan blev räddningen. Snabb service via telefon och i butik och tillräckligt med både vajer och lås. Jag var väldigt nöjd när jag gick där ifrån.
Det var det om förberedelserna inför utställningen "Det här är bara början". Det kommer ett inlägg om själva utställningen också. Jag ska bara lite först. För övrigt tror jag det är dags för en kopp kaffe på balkongen.
Järnvägsloppis i Kungsör. Hur hamnade vi här?
Ett par dagar senare tog jag pendeln hem till Anna för en dags planerande av vilken text som skulle hamna på vilken plats och hur A4-texterna skulle förhålla sig till A3-texterna. Anna tejpade raskt upp en ram på väggen och sedan hummade vi och flyttade runt tills det blev som jag ville ha det.
Planering pågår. Inklusive bullar och whiteboard.
Upphängningsfunderingar och placeringsskiss.
Planeringsdagen avrundades genom att Anna satte samman en diger inköpslista till mig. Det var alltifrån 10 meter silduk till vajerlås och limstavar. Det tog mig ett par tre dagar att bocka av allt på listan. Det visade sig vara svårast att få tag på dels kapaskivor, dels 2 mm stålvajer. Kapaskivorna löste Office Depot, men vajerletandet gick mig på nerverna. Clas Ohlson skulle ha vajer. Sa dom. Men det visade sig att jag hade behövt besöka tre stycken butiker efter varandra för att få tag på tillräckligt mycket. Fredells hävdade per telefon att de absolut inte hade så mycket vajer inne, så Wirströms på Folkungagatan blev räddningen. Snabb service via telefon och i butik och tillräckligt med både vajer och lås. Jag var väldigt nöjd när jag gick där ifrån.
Utdrag ur handlingslista. Det kändes som the neverending tour ...
Det var det om förberedelserna inför utställningen "Det här är bara början". Det kommer ett inlägg om själva utställningen också. Jag ska bara lite först. För övrigt tror jag det är dags för en kopp kaffe på balkongen.
Kommentarer