Tanke nr 1045: Från vitaminer till Marianergraven

Igår kom D hem efter en jobbvecka i Barcelona. Vi hade en del och prata om och det började någonstans med att jag associerade till en sorts vitamintabletter som vi hade hemma på ... 80-talet tror jag. Det var någon multivitamintablett som både såg och kändes skrovlig och hade en besk smak. D kontrade med att de hade haft jästtabletter – och vitlökstabletter – hemma hos honom.

Efter att ha gubbgooglat den eventuella effekten av att inta jästtabletter gjorde vi en riktig googling och hittade bland annat – Bjäst. Via prat om olika oljor hamnade vi hos nyttigt fett och D propagerade glatt för makrillens förträfflighet. Jag var skeptiskt och sa nej till makrill. "Makrillens uppgift är att jaga sillstim*", sa D. "Du får passa dig." "Ha, jag gömmer mig i vassen", sa jag. "Kan bli svårt", sa D, "det finns nog inte så mycket vass där makrillen är." "Var ä den då? I haven?" undrade jag. "Ja" sa D och såg lite trött ut.

I alla fall, hav fick mig att tänka på djuphavsgravar (nä, jag vet inte varför – det bara blev så) och eftersom jag ibland tror att D är ett levande uppslagsverk över sånt som jag funderar över så frågade jag om han visste hur djup Marianergraven var. "12 kilometer", sa han. Det var nästan rätt. Den är 11 km (Challengerdjupet). Jag funderade vidare kring hur man hittar ett havsdjup, hur länge sedan det var man hittade just det här havsdjupet och hur man tog reda på hur djupt det var. Det fick in oss på Challengerexpeditionen och nu har jag lust att läsa Jules Verne.

För övrigt förlorade Sverige just mot Frankrike i handboll. Meh. Men det går att beställa en makrilltapet! Hurra!

~~~~~~~~~~~~~

1. Apropå att jag, som varandes sill, bör akta mig för makrill, se här och här. Och burkfisk är alltid av ondo.

2. Nyfiken på Marianergraven? Lyssna här.

3. Mer om makrill hittar ni bland annat här.

4. Vill ni veta något helt annat? KP har svaren.