Tanke nr 1190: Skriverier i Bagis

Igår var en dag när jag ville skriva men inte riktigt orkade åka tur och retur till Folkhemmet i Farsta strand. Lösningen blev att helt enkelt låta skrivargruppen komma hem till mig istället. Strax efter att D hade försvunnit till Arlanda för vidare färd ner till Lissabon ringde det på dörren och där stod M. Sedan troppade de in en efter en och till slut var vi sex stycken totalt.

Vi började, precis som vanligt, med middag. Jag bjöd på indisk kikärtscurry och hade varit aningens vild med chilin, men det fixade sig med papadum, raita och vatten. E, som har rest runt i Pakistan bland annat, tyckte att det var alldeles lagom starkt. Jaja.

Efter maten var det skrivardags och jag ledde. Vid det här laget kan jag improvisera fram övningar vilket kan ge udda men roliga kombinationer. Jag uppmanar även ständigt deltagarna till att sno ord, karaktärer och infallsvinklar av varandra. Så här blev det igår:

Uppvärmningsövningar

Ordflöde (= skriv så många ord du kan på en given bokstav i 1–2 minuter) och ordklasser (= skriv så många ord du kan i en given ordklass på 2 minuter).

nervändar nervös nere ner nerringd nerlusad neurolog näsvis nattsvart naturlig nesa näsa nosa nysa ni nia nippertippa noggrann noga nogräknad nougat Nasdaq nattuggla någon någonting närliggande nästgårds näverlur näver nivåskillnad nimbus Nivea nytta nyttograd

orolig otrolig oro ode ofantlig offentlig ofreda ofrivillig obalanserad ordentlig ordonnans offer offerlund ofärdig obra osa o s a omkring omkull omkullkasta ocean

Snott ord: onding

attraktiv alldaglig allenarådande alienerad avknoppad avbruten avig absolut ambivalent ackompanjerad askluden* asketisk amputerad

*oklar härkomst. Det kan vara ett egenpåhittat ord – konstnärlig frihet ni vet – alternativt finns det i något annat språk. I det här fallet tänkte jag på något som blivit täckt av aska, fått ett luddigt askhölje.

Snodda ord: andlig, avlad, allsmäktig, astigmatisk, aningslös, algig, apart

Gemensam miljö

I vår gemensamma miljö fanns denna kväll: räkor, det luktade tång, där fanns en eller flera betongväggar, det hördes ett svischande ljud, där fanns en dimensionsportal och en smak av gummi.

på läppar trängs tången längs gångens
betong radas räkor på rad
skrovliga väggar, skrovliga skal
viftande vackert och
värdelöst

som skräp, som sopor
som räkskal kvarglömda i gråfuktiga hörn
som trasiga kondomer, flyktigt kryddade med
smak av artificiella frukter, av jordgubbsminnen och
sommarflört ...


Övningen byggdes sedan på med att man förutom att fortsätta med miljötexten dels skulle blanda in något som någon annan hade skrivit om, dels ha med något eller några av adjektiven från uppvärmningen. För mig blev det: grensvisch, Vällingby centrum, strax efter stängningsdags, två minuter, ruttet vatten, stel mask.

... som varenda vardag i Vällingby centrum
algig, som krogen strax efter stängningsdags
som spenar i ruttet vatten eller
stela masker i träsk av betong
som svischande stryker sig
i två minuter mot
varandra, sedan – bort

bort mot andra asketiska vidder
mot askludna kroppar i svunnen eld
avknoppad, avig


Gemensam karaktär 1

Vi skapade också en gemensam karaktär som: var en omedveten rebell för sexig för sin skjorta, som hade knän som vill mötas, var en person som vägrar använda skor, som hade omöjligt hår som alltid lägger sig rätt och som snörvlar.

galgarna grinade från garderobens mörker
han kunde känna hur de gnuggade sig mot varandra
klirrade, klonkade, skrattade

en efter en efter en i
nylon och banlon
bomull och taft
långa snibbar, korta snibbar
en och annan krage som stod i givakt
likt Maos armé, ärm vid ärm
korta och långa
räckte de lång manschett mot honom och
fnissade i mjugg

utan skjorta ingen demonstration
utan demonstration ingen revolt
utan revolt ingen rebell

mot bättre vetande sträckte han ut armen
lät den snudda vid tygerna som flörtade med honom
utmanade honom, ifrågasatte hans
sexighet

Bah! Han var mer man än så, han var för sexig för skjorta
för sexig för skor
för sexig för håret som svirade runt öronen
Han snörvlade ljudligt,
stängde dörren,
knäade långsamt ut ur rummet
och gick till jobbet


Gemensam karaktär 2

Den andre karaktären beskrevs som: ishjärta med doftlös deodorant och praktiska skor, har något i citronfärg, står lite för nära och är konflikträdd.

Jag kunde inte hejda mig. Bara ett steg till – ett litet, som ett sånt där myrsteg som man kunde ta i den där leken som vi höll på med i lågstadiet. Vissa fortsatte på mellanstadiet också, men då var jag inte med längre. Jag ville, men jag kunde inte. Det går inte att ta myrsteg i praktiska skor, i rejält stadiga skor med ett skyddande hölje av Gortex. "Fem myrsteg!" ropade hon som va. Fem myrsteg i praktiska skor blir ungefär detsamma som fem elefantsteg. Alla skulle tro att jag fuskade och ingen skulle tro på att jag egentligen, inuti skorna, tog fem små, små myrsteg. Nä, då var det lika bra att inte vara med alls.

Nu får jag stå här bredvid tillsammans med Göran, Ebba och Carl-Johan, eller C-J som han vill att vi kallar honom. C-J står alltid lite för nära den han pratar med. Det är som om han tar små, små myrsteg under ett samtal så att han plötsligt står alldeles intill en, som om man hade ett kardborreband som sträckte sig längs med hela kroppen, och han hade ett likadant och att de drogs till varandra tills man satt ihop.


Genrer

Därefter kombinerade vi karaktären/karaktärerna med någon av genrerna western, skräck eller hjälteepos.

arla i urtid vår hjälte steg fram
i praktiska skor han skynde
i bältet en deo, i pannan en lugg
som av deodoranten blänkte

han hade ej skjorta
han hade ej barm
var ovanligt mager om bena
han stod snabbt alltför nära
satte hjärtan i brand
med kardborren fästad vid knäna

han väjde för glåpord
han dissade hat
hans hjärta av is var glatt
han färdas med myrsteg i främmande land
en hjälte med deo i bältet


Vi avslutade det hela med ytterligare en genretext på någon av genrerna hyllningstal, Sturm und Drang eller insändare i lokaltidningen. Som rubrik hade vi en favoritmening som M producerat tidigare under kvällen.

Som ett brev från klar himmel
 

Plötsligt händer det! Du rycker till, ovan som du numera är vid ljudet av plåt mot plåt. Det tar en kort sekund innan polletten trillar ner och du inser: Posten är här! Förväntansfullt kryssar du ut i hallen, väjer för dammsugaren, hoppar ledigt över gårdagens soppåse. Som en hägring ligger brevet på hallmattan. Ett fönsterkuvert, oh vilken lycka! Avsändaren konstfullt dold bakom mattvit yta, prasslet av plasten när du ömsint lyfter kuvertet och förvirrat undrar när du använde en brevkniv senast. Men sådana petitesser slängs snabbt undan i lyckan över att Post Nord äntligen har välsignat ditt brevinkast.

Efter skriverierna var det fika med baconchips och chokladbollar som S hade fixat och te, massor av te. Jag visade mina inköp från bokmässan och E fotograferade bokhyllan för att komma ihåg alla tips.

För övrigt är det dags att förbereda morgondagens skivspis.

Kommentarer