1 juli 2017

Tanke nr 1023: Skriverier i Farsta

I torsdags var det sista skrivargruppstillfället innan sommaruppehåll. Vi var fem stycken som träffades hemma hos S i kollektivet i Farsta strand, åt middag och spann gemensamma och individuella historier.

Efter ett par uppvärmningsövningar med semantiska fält hamnade vi i karaktärsbeskrivningar. Här kommer några exempel på vad de andra deltagarna hittade på:
-->
hal småbarnspappa med känsla för utvecklingsfrågor
han som försöker rädda alla tjejer
gillar när det går dåligt för andra
gillar att göra slut
kantstött kattklöst
försynt manipulativ

Det blev en gemensam miljö även denna gång som skulle innehålla:

--> nåt som är kattklöst, det luktar ruttet, det hänger en jättestor kristallkrona/-kula i taket, det är jättehögt i tak, det finns en humla, spetsdukar
Jag hamnade i drömlika tankegångar och skrev följande:
-->
Jag var här igen, i den här lägenheten som jag tydligen också hyrde fastän jag visste att jag egentligen bodde några tvärgator längre bort. Dammet låg som ljusgrått puder över hela rummet. I revorna på fåtöljens ryggstöd hade det bäddat ner sig i extra tjocka lager. Och utan att behöva utföra själva handlingen så visste jag att det skulle lukta ruttet om jag öppnade kylskåpet. Det var länge sedan jag var här, jag kommer inte ihåg när.

Det är obehagligt. Jag vet att jag bor på ett ställe, men plötsligt slår det mig att jag inte alls bara bor där jag tror att jag gör, utan att jag har ett annat ställe, ett annat ansvar där jag bara har glömt bort alltihop. Glömt att jag bor fyra trappor upp med skranglig hiss, glömt att badrummet består av tre små rum i fil där fogarna börjar lossna och glömt att vi rivit ut den mögliga heltäckningsmattan ur sovrummet.

Hur kan jag ha glömt? Jag har inte betalat hyran och jag har inte städat ur förråden. Jag bor tydligen här – fast inte. Det är högt i tak, så högt att jag skulle kunna skaffa mig den där kristallkronan som jag har drömt om. Men vad tänker jag!? Jag bor ju inte här, det kan jag väl inte? Bor vi här? Eller har vi bott här men glömt bort det båda två och istället berättat för alla att vi har fått tag i en lägenhet som ligger ett par kvarter bort? Och varför har ingen i så fall påmint oss om den här lägenheten, den med humlesurr och funkiskök och ologiskt planerat läckande badrum?

Alla fick till rätt långa historier och vi valde att gräva vidare i miljön lite till:
-->
Jag visste inte att jag hade en bil. Vi har faktiskt pratat om att skaffa en de senaste dagarna, men jag har tydligen missat att det redan har hänt. Och att jag har kört någonstans och att jag inte vet var jag är.

Det är som med lägenheterna och husen, dom som jag har, äger och hyr utan att jag vet varför eller hur eller med vem. Dom bara finns och jag är i dom och vet saker i förväg, innan de har hänt, och jag vet grannens vanor och ovanor och att det inte är vår lägenhet längre när man går ut genom dörren som ligger i vardagsrummet som är längst in i lägenheten.

Om man går ut där så kommer man till ett trapphus, ett stort gediget gammalt trapphus som ser ut som om det ligger i Birkstan i ett hus från förra sekelskiftet. Från trappavsatsen snett nedanför från vår vardagsrumsdörr sett kommer man in till kollektivet. Och dom bor inte alls i ett sekelskifteshus norr om Stockholms city utan i ett helt annat hus, söder om stan.

Så kan det gå. Och jag har faktiskt drömt allt det här, fast jag hade glömt att jag kom ihåg det. För övrigt har jag ledigt.

28 juni 2017

Tanke nr 1022: Skriverier

Härom veckan lyckades jag äntligen ta mig iväg till skrivargruppen igen. Via flödesskrivning av ord som tillhörde olika semantiska fält, till exempel floskler, landade vi i uppgiften att skriva en floskelspäckad jobbannons eller en jobbansökan. Ett exempel:

Klåfingrig ål sökes

Gjort några övertrasseringar på sistone? Lurat pengar av små barn? Norpat småmynt ur kaffekassan? Vi söker dig som har ett brinnande intresse för fiffel och båg i allmänhet och mutor i synnerhet. Vi ser gärna att du har erfarenhet av fluffiga fakturor och vet hur man får en budget i obalans utan att det faller tillbaka på dig själv. Känner du att du inte har ställt till nog med ekonomisk oreda och att du fortfarande har ett ohederligt ess eller två i rockärmen? Ta dig samman – sök nu.

Under den andra skrivartimmen hamnade vi hos karaktären Lennart. Lennart har skapats av M, deltagare i skrivargruppen. Karaktären Lennart är snäll – väldigt snäll, av vissa kanske kallad mesig, och alltid hopplöst kär i en av sina tjejkompisar. Det finns en hel del Lennartar där ute. Och har man en Lennart ska man vara rädd om honom.

I alla fall, vi avslutade med att skriva haikus, inspirerade av Lennart. Det blev till exempel såhär:

Hon är egentligen
ingenting för mig, jaha
då är jag ensam 

Håll honom nära
utnyttja honom inte
var bara hans vän

För övrigt är det dags att samla ihop mig och åka hem.

12 juni 2017

Tanke nr 1021: Ett besök hos Mickes

I fredags hade mitt rum, dvs mina kontorspolare och jag, bestämt oss för att käka tapas och hänga lite vid Hornstull. Det var så länge sedan vi alla befann oss på samma ställe att ingen kunde komma på när det senast hade skett.

Jaja, men nu skulle inlägget inte handla om mat utan om skivor. För på vägen till restaurangen passerade jag Mickes (den lilla butiken) skivbörs. Affären är frekvent återkommande i den utmärkta podden Dj50spänn som går ut på att den inbjudna gästen får en 50-lapp att köpa fem plattor för som sedan presenteras i programmet i olika kategorier som "Chansningen", "Fyndet" osv.

Mickes ja ... Det började med att jag hittade lp:n "Concert for Kampuchea" med bland andra Clash, Costello och Rockpile och "Hits! Hits! Hits!" med Madness, Pretenders och Japan till exempel, för tio spänn styck i backen som stod utanför dörren. Inne i "fyndrummet" ramlade jag över: en platta med andliga sånger och visor från 1800-talet, en med dragspelaren Pepparn, "Nää, nu jäsicken!" från -73, som bland annat har varit uppe till diskussion hos Kalle Lind i podden Snedtänkt, en countryskiva rekommenderad av själve Alf Robertson och en med Roland Cedermark. Alla för tio spänn styck!

Killen i kassan och jag enades om att dragspelsmusik var en hit och när jag frågade hur urvalet såg ut i den större butiken tvärs över gatan svarade han: "Jaa, ännu mer av det som du har i handen." Hurra! Efter utehänget med kollegorna svängde jag inom den större butiken också. Den har generösa öppettider, läs mer här till exempel. Där fanns som utlovat mycket som lockade, men det får bli vid ett annat besök.

Vill du läsa mer om Pepparn? Kolla in www.pepparn.se, eller Roger Lindqvists blogg, eller varför inte ett blogginlägg av Micke himself om ovan nämnda lp? Du kan också lyssna på hela albumet här.

Nu ska jag jobba vidare och för övrigt är det dags för mera kaffe.

5 juni 2017

Tanke nr 1020: Det här är bara början – förberedelser

Någon gång i början av mars fick Ingela Nilsson mig att gå med på att ställa ut ett antal av mina skönlitterära texter på Galleri Toppen. Vi hade pratat om våndan av att producera text, och då speciellt beskrivande text om den konstnärliga processen. Hon sa: "Om jag nu ska gå hem en fredagskväll och skriva en text är det inte mer än rätt att du har utställning." Och när jag dagen efter nämnde att jag hade en massa texter liggande, från nuvarande skrivargruppen bland annat, var det inget att be för. Det var bara att göra.

Jag visste att det fanns två personer som jag ville ha med mig på resan, min illustratör- och grafiska formgivarkollega Josefin Janson och min lajvpartner in crime, Anna Sortti. Som tur var tackade båda ja. Grunden till presentationen utgick från en text som jag skrev på sommaren 1992. Här kommer ett utdrag:

Utdrag ur texten "Min framtidsdröm", 1/7-92

Jag ville återskapa känslan i det där tornrummet i villan vid havet. Det skulle vara ljust, lätt och välkomnande. Under ett spånmöte i galleriet kom Anna med idén att skapa det vi kom att kalla paneler, texterna monterade på kapaskivor som hölls samman med elefanttråd. Paneler it was.

Skiss över panel.

Vilka texter som skulle vara med på utställningen var den del i förberedelsearbetet som var lättast. Jag gjorde ganska snabbt ett urval som jag sedan gjorde små bearbetningar i. Tanken var att bearbeta texterna så lite som möjligt. Josefin fick i uppdrag att välja typsnitt och sätta texterna i antingen A4 eller A3.


Utdrag ur utställningstext.

Som komplement till texterna gav vi, Anna och jag, oss ut på jakt efter material. Det började, på Annas födelsedag, med ett besök hos Antikvariat Verklighetsflykt i Gamla stan. Joel som äger antikvariatet är en gammal vän till min vän Lina. Och det vara Lina som för ett par månader sedan tipsade mig om Joel och hon sa att jag skulle gilla stället. Hon hade rätt. Joel och jag pratade om Lovecraft och Bukowski, M A Numminen och vinyl. Jag gick därifrån med ett antal gamla fotografier och LP:n "Haren satt i gropen i Finland". Fotografierna skulle inkorporeras i panelerna och skivan fick David. Han har då och då sjungit om haren i gropen i Finland ända sedan vi lärde känna varandra – och det är ganska många år nu. Det finns ett fantastiskt fint klipp med Numminen här.

Efter antikvariatsbesöket drog vi oss mot Själagårdsgatan och Eddies loppis. Anna känner honom sedan många år. De träffades i och med ett lajv och Anna och hennes lajvkompisar skulle få bo i Eddies källare. Men lajvarrangören ställde in lajvet med bara några dagar kvar till lajvstart. Fast Anna och de andra lajvarna i hennes grupp bestämde sig att bo i Eddies källare i alla fall. Och på den vägen är det. Hos Eddie hittade jag ramar, billiga singlar och gamla tidningar. Han visade oss runt i källaren, berättade om Gamla stan, om klubbar han drivit och människor han känt. Han har stadsvandringar också, när vädret tillät och han var på humör. Han lovade att slå mig en signal när det var dags för nästa vandring och det gjorde han också. Jag kunde tyvärr inte då, men han ringer igen. Nästa gång hoppas jag kunna gå med. Vill ni veta mer om Eddie? Kolla in P1 Dokumentär: Prinsen av Gamla stan eller läs det här blogginlägget.

I slutet av april blev det ännu en loppis, i Kungsör denna gång, i samband med en roadtrip till Bergslagen. Loppisen ägde rum på järnvägsstationen och där fyndade jag ramar för fem spänn styck och hittade precis de där kaffekopparna som jag hade beskrivit i texten från 1992. Fyra stycken koppar med fat för trettio pix. Inte illa.

Järnvägsloppis i Kungsör. Hur hamnade vi här?

Ett par dagar senare tog jag pendeln hem till Anna för en dags planerande av vilken text som skulle hamna på vilken plats och hur A4-texterna skulle förhålla sig till A3-texterna. Anna tejpade raskt upp en ram på väggen och sedan hummade vi och flyttade runt tills det blev som jag ville ha det.

 Planering pågår. Inklusive bullar och whiteboard.

 Upphängningsfunderingar och placeringsskiss.

Planeringsdagen avrundades genom att Anna satte samman en diger inköpslista till mig. Det var alltifrån 10 meter silduk till vajerlås och limstavar. Det tog mig ett par tre dagar att bocka av allt på listan. Det visade sig vara svårast att få tag på dels kapaskivor, dels 2 mm stålvajer. Kapaskivorna löste Office Depot, men vajerletandet gick mig på nerverna. Clas Ohlson skulle ha vajer. Sa dom. Men det visade sig att jag hade behövt besöka tre stycken butiker efter varandra för att få tag på tillräckligt mycket. Fredells hävdade per telefon att de absolut inte hade så mycket vajer inne, så Wirströms på Folkungagatan blev räddningen. Snabb service via telefon och i butik och tillräckligt med både vajer och lås. Jag var väldigt nöjd när jag gick där ifrån.

Utdrag ur handlingslista. Det kändes som the neverending tour ...

Det var det om förberedelserna inför utställningen "Det här är bara början". Det kommer ett inlägg om själva utställningen också. Jag ska bara lite först. För övrigt tror jag det är dags för en kopp kaffe på balkongen.

16 april 2017

Tanke nr 1019: Skriverier

Det är dags för några skriverier från skrivargruppen igen. Först en om påsktraditioner (från 23 mars):

Varje påsk gjorde vi en utflykt med motorbåt. Och varje gång åkte vi till samma klippiga, slippriga öde ö – sydöster om västan och nordost om allting annat. Varje påsk kokade jag fem ägg: två hårdkokta, två löskokta och ett som nästan var rätt, packade ner dem i korgen, la dit fem servetter, fem skedar och ett saltkar och stuvade ner allting i båten tillsammans med fyra filtar och tre tält.

Varje påsk samma sak: packa båten, samla besättningen, drilla aktersnöret, puffa kölen, putsa fören och se till att allt som inte var till babord låg antingen där uppe eller där nere. Varje påsk, år efter år ända sedan tidernas begynnelse.

Ibland funderade jag på att bryta våra påskvanor och varje år bestämde jag mig för att vänta ännu ett år. Det fanns fortfarande ägg att koka, filtar att vika och tält att tappa bort alla tältpinnar till.

Och sen en från 6 april som grundade sig i a) ett ordflöde på bokstaven "t" som kombinerades med b) ett ordflöde på bokstaven "l" till c) rubriker som sedan d) fick sätta innehållet i texten.

Först ordflödena:

trast trist trust trafik trams tryckare tryckkammare travesti travers trudelutt trivsamt trägen träck träns tryta tveksam tvaga trappa trupp trippa trivialt trikiner tröttsam trött tolkning tolk tross tyken tapet tall tallrik task

livvakt livegen livré ljuga lust listig ludd luddig luden lömsk lian libretto land lantlig liten luta lut lutande lampa lastpall larma ljung loppa loppcirkus labil lapp lapptäcke lodjur lots lotsa lotta lottakår lotteri lovikkavante långivare lödkolv löpare
Sedan rubrikerna:
Trivsam tryckkammare finnes
Trött trast sprätte träck över tapet
Tyken, tramsig och trägen
Labil loppcirkus
Lovikkavante löpte amok
Listen, ludig och lömsk
Lantligt libretto för liten luta
Lastpall och livré
Långivaren och lottakåren
Lustig lögn på ljungheden

Som till slut landade i följande text med rubrik lånad av grannen till höger:

Lär dig limma med lök

Hej och välkomna till Utbildningsradions nya pysselserie "Väx med växter – odla din kreativitet". I femton veckor framöver kommer vi tillsammans, varje torsdagskväll, utforska växtlighetens inneboende kreativitet.

Pysselserien vänder sig till alla er pysslare därute, oavsett om ni är vana pysslare eller alldeles nya inom hobbyn. Vårt mål är att ni alla ska få nya idéer och tips på hur ni med enkla, billiga råvaror kan lyfta pysslandet till nya höjder.

I dagens program ska vi använda oss av lök, vanlig gul lök. Det är en råvara som nog finns i de flesta hem och som dessutom är billig att införskaffa.

Det var alla skriverier för denna gång. Några behöver ju sparas till i maj. Mer om detta inom kort. För övrigt är det snart dags för te och kattklapp.

Tanke nr 1018: Föreningen Arbetarskrivare och jag

Jag träffade Jenny Wrangborg, poet och ordförande för Föreningen ArbetarskrivareBokmässan förra året. Jag gick med i föreningen samma dag och i slutet av oktober var jag på deras releasefest för antologin "Efter oss" i ABF-huset i Stockholm. Där träffade jag David Ericsson, författare och lastbilschaffis. Han läste novellen "En hunds betraktelse" (från samlingen "Vad skulle vi göra om vi inte var rädda?" ) som handlade om hans hund Lisa som sorgligt nog hade dött någon vecka tidigare. Jag passade på att köpa boken och få den signerad.



Sista helgen i mars i år var det medlems- och årsmötesträff för föreningens medlemmar. Träffen ägde rum i Stockholm. I och med besök från M var jag inte med under lördagen utan vandrade istället runt på Söder och handlade pennor på Pen Store, åt crépes och provade klänningar på Coola tanten, men på söndagen var jag på plats för årsmöte, åter igen i ABF-huset på Sveavägen.

Det var ett jevvla trevligt möte och jevvla trevligt folk. Jag snackade med årets stipendiat Martina Lundgren efter mötet och vi slog följe till Rydbergs i Författarnas hus på Drottninggatan där vi skulle äta lunch allesammans. Vi slog oss ner vid samma bord och fortsatte prata. Synd att hon bor i Luleå. Det är lite långt ... Men, men vid vårt bord satt även Jenny och David. Kul att hinna prata med dem också.

I går kväll läste jag ut Davids novellsamling. Jag gillade den, speciellt "Stålverket", "Vad skulle vi göra om vi inte var rädda?", "Vindsurfing" och "I den vita Stockholmsnatten". Jag tycker ni ska läsa den. Man behöver få upp ögonen för de där som jobbar med sådant som man själv inte lägger märke till men som man definitivt skulle lägga märke till om de inte jobbade med sådant där som man själv inte jobbar med.

För övrigt snöar det ute och det är inte ok.

30 mars 2017

Tanke nr 1017: Art nouveau på Thielska

Förra veckan träffades jag och Ulla igen. Den här gången var det dags för återbesök på Thielska galleriet på Djurgården: lunch, fika och utställningen Konstnärlig blomstring. Art nouveau från Rörstrand 1895–1920.

Men det höll på att gå snett. Först hittade jag inte busstationen vid Sergels torg, den var flyttad någonstans där den inte syntes, spurtade ner till Kungsträdgården och hann precis med bussen ut till Thielska – trodde jag. Men bussen svängde av upp mot Kaknästornet så det var bara att hoppa av och skynda ner till stora vägen igen för att komma på rätt buss, 69 istället för 68. Den hade gått för två minuter sedan, trodde jag, så jag började gå. Och det är rätt långt från Kaknästornet till Thielska ... Då kom bussen! Och eftersom busschaufförerna var vänliga denna dag blev jag upplockad mellan två hållplatser, slapp gå och hann fram i tid. Phew.

I alla fall, utställningen var fantastiskt fin. Så mycket detaljer, så mycket färg, så mycket växter som hjälpte till att lyfta fram porslinet. Har ni möjlighet så ta er dit. Utställningen står fram till och med 4 juni 2017. Det finns en fast utställning i huset också, lika sevärd den. Caféet lagar bra mat, Ulla och jag åt paté den här gången, och det finns flera kaksorter att välja på till kaffet.

Efter Thielska-besöket åkte vi till Gysinges Stockholmsbutik för att Ulla skulle köpa linoljesåpa. Det fanns ett café där med, La grande rue, och eftersom ingen av oss är den som är den så fikade vi en gång till.

Nästa gång kan det hända att vi åker på roadtrip. Kanske Carl Larsson-gården, kanske Zorn-gården, kanske båda. Den som läser octobloggen får se.