21 september 2016

Tanke nr 989: Om Stockholmsmode

Egentligen skulle nog det här inlägget passa bättre på Sillar och smak, men jag gör ett undantag och skriver här istället.

Jaja, nu till saken: Ibland lämnar jag stadens södra delar och rör mig i stans finare kvarter, dvs Östermalm. Det är alltid något av en utflykt att åka dit; titta på folk, i affärer och på arkitektur. Anledningen att jag är där med jämna mellanrum är mitt nuvarande samarbete med Natur & Kultur.

De senaste gångerna har besöken avslutats med shopping – på Biblioteksgatan och Grev Turegatan. På Biblioteksgatan ligger dels Sephora, dels COS som är en ny favorit i kläddjungeln. Sephoras egen flytande eyeliner är en höjdare och på COS hittade jag denna klänning:

Klänning från COS

Efter förra veckans heldagsworkshop på förlaget passerade jag Bubbleroom på Grev Turegatan. och ärligt talat trodde jag inte att jag skulle hitta något alls. Men se det gjorde jag – en tunn svart kappa med axelklaffar och upprullade ärmar från 77thFLEA, vilket förvånar mig med tanke på att jag inte tilltalas av deras övriga sortiment direkt..

Det verkar som om min klädstil sakta med säkert håller på att stockholmifieras. Svart, tunn kappa ... Var ska det här sluta?


Tanke nr 988: Bok utläst!

Det har varit skralt med läsandet på senare tid, men plötsligt händer det! Jag läst just ut "Den som vill ha hare till frukost måste jaga om natten" av Anna Hedlin. Lånade den på biblioteket förra veckan. Gillade krönikeformen, koncentrationen av text och de stråk av att historiens kända också har varit människor.

Om ni har något som helst intresse för 1500-talet och England under Tudortiden med fokus på Anne Boleyn och/eller Jane Seymour, eller Henrik VIII för den delen – så läs boken.

För övrigt ska jag packa. Dags för Bokmässan 2016. Hai.

Vill ni läsa några recensioner av boken så kolla in:

DN
SvD
Aftonbladet

19 september 2016

Tanke nr 987: En lunch och en utställning

I onsdags var det dags för Ulla-träff. Denna gång var målet Kulturhuset och Nationalmuseum Designs utställning "Förkroppsligat – pågående konsthantverk i gränslandet". Men vi började med lunch på Teaterbaren inklusive uppdateringar kring dagsläget och vad som hade hänt sedan senast, dvs sedan i slutet av april någon gång. Det tog ett tag.

Utställningen var en blandning av äckel och fascination, ett och annat "tjaha" och några fniss. Vi fastnade båda för verket Those who affected me av Malin Bobeck. Ulla associerade till himlen, jag till en trolsk, eller troll-, skog. Vi gick in i det mörka utrymmet där verket var placerat två gånger, lika spännande båda gångerna.

Efteråt var det traditionsenligt dags för kaffe. Ytterligare en timme senare strosade vi ner mot Norrmalmstorg. Ulla skulle ta bussen hem till Rindö och jag smet inom Sephora. Det var en fin dag och ett fint häng.

Vad vi ska göra nästa gång? Det vet vi inte. Kanske blir det teater, kanske blir det ännu en utställning. Den som läser octobloggen får se.

Tanke nr 986: När tiden står stilla

För ungefär en månad sedan var jag ute en sväng med vänner från förr, vänner från förr som då bodde i Göteborg allihop, numera bor vi alla i huvudstaden. Då, det vill säga för 20 år sedan, var bandet någon sorts kärna och runt omkring fanns flickvänner och vänner. Vi hängde tillsammans, var ute tillsammans, chit chattade tillsammans, Oktobier-festade tillsammans, blåmåndagsfirade tillsammans ...

Den där kvällen för ungefär en månad sedan var ... fin. Vi tyckte alla att det var rätt skumt att vi satt på en restaurang i Stockholm och inte på en krog i Göteborg. Alla som brukade vara med då var inte med nu av flera olika anledningar, och vi såg alla lite klädsamt äldre ut – med det var bara på utsidan. På insidan är vi desamma.

Livet har tufsat till oss allihop på olika sätt, men det fina är att vi på grund av detta har kommit närmare varandra. Vi vågar prata om sådant som behövs pratas om, och vi behöver inte prata om vissa saker för dem förstår vi i alla fall. Vi tycker om varandra även om vi inte säger det och vi trivs fortfarande tillsammans trots att 20 år har gått.

På något sätt har tiden stått stilla – och jag gillar det.

Tanke nr 985: Konduktörer vs kontrollanter

När jag ska till jobbet, som idag, åker jag först t-bana – sedan tvärbana. Tvärbanan är en liten spårvagn som går på tvärsen mellan två tunnelbanelinjer, den gröna och den röda.

T-banan är aldrig speciellt charmig, men jag har gillat att åka tvärbana. Dels för att det påminner om Göteborg, dels att det – fram tills för inte så länge sedan – har funnits konduktörer som har gått igenom vagnarna och blippat åkkorten.

Nu finns det inga konduktörer mer. Istället kommer det på grupper om tre till fyra kontrollanter på vars arbetskläder det står "Biljettkontroll och kundservice". Meh. De där två orden hör på intet sätt samman, inte i det här fallet.

Jag saknar konduktörerna, han som alltid hade hörlurar och som dansade genom vagnen medan han hälsade och blippade eller han som satte sig ner på sätet bredvid mig och pratade om allt och ingenting en förmiddag när det inte var så mycket folk till exempel. Konduktörerna hade jag en relation till. De stod för kundservice. Ja, de kontrollerade biljetterna men de var vänliga samtidigt. De hälsade, de kände igen en, de gjorde att det var trevlig att åka tvärbana.

Kontrollanter däremot – de är inte trevliga. De blänger, kommer i grupp, och utgår ifrån att folk gillar att fuska. Om någon nu inte har blippat sitt kort mot "stolpen" på hållplatsen blir de ifrågasatta, fastnaglade i sätet av minst två, gärna tre, kontrollanter som hotar med att kontakta polis om de inte visar sina kort – eller så får de, som idag, gå av på en hållplats för att blippa sitt kort och sedan åka vidare med nästa vagn. Trams.

Jag är inte längre glad när jag åker tvärbana. Jag blir irriterad på kontrollanterna, på deras attityd. Jag vill ha konduktörerna tillbaka. För övrigt anser jag att lokaltrafiken ska vara gratis. Hai.

16 augusti 2016

Tanke nr 984: Semestern är över ...

… för i år. Och det har åter igen klagats på att det går för lång tid mellan inläggen. Jaja, det har ju varit semester.

Men vad hände under juli månad då? Tja, diverse saker. Lika bra att vi kör det i punktform:

Vecka 1:
Den första veckan var det bara jag i hushållet som hade ledigt, förutom Z då men hon har ju alltid ledigt. Helgen innan min semester drog igång hade vi min svåger och hans två barn på besök. Vi var på Sience fiction-bokhandeln och var och åt indiskt på Söder bland annat.

På måndagen tog jag tåget ner till bror, svägerska och brorsbarn för några dagars häng. Var på Kungsmässan och fick flashback när jag såg kopparskulpturen. Jag hade glömt att jag tyckte den var fascinerande när jag var mindre.

På onsdagen tog jag mig ytterligare några mil söderut, till Halmstad denna gång. Det blev god mat, måssnack, ansiktsmasker, promenad på stan och lunch med kusinen från Borlänge bland annat. inte dumt.

Torsdagen bjöd på biltur – inklusive föräldrar – ner till Lyckegården, fika, kycklingklapp, grisar, hästar, mera kycklingklapp, hundgos, mat, promenader, mera fika och en hel del annat som jag har glömt nu, innan jag tog mig tillbaka hem igen på söndagen.

Vecka 2:
D och jag drog på roadtrip till metropolen Trosa: bodde på vandrarhem, tittade på kyrkomålningar i Lids kyrka, betraktade runstenar, var på guidad visning på Nynäs slott, hamnade i Nyköping och gick runt på Nyköpingshus samt kryssade fram över Södertörn innan vi var hemma igen några dagar senare.

Vecka 3:
Den här veckan bjöd på kompishäng i Hammarby sjöstad och besök av mamma som var på hemväg från kattloppis i Borlänge. Vi besökte Bergianska, badade, åt pannkakor och var på China.

I slutet av veckan kom A från Skåne upp med yngste sonen för ett späckat Stockholmsbesök, vilket leder oss in i:

Vecka 4:
D åkte till västkusten för att hälsa på familjen och jag hängde bland annat på Tekniska museet och i Gamla stan med A & A. Det blev också ett Kista-besök för grill, vin och prat med J som ska börja plugga i höst. Spännande!

Det var nog allt tror jag.


18 juli 2016

Tanke nr 983: Bland knektar, cordover och troll

Bättre sent än aldrig … Här kommer några tankar kring Ulvprovet, ett lajv om gemenskap, lek och mod.

Att komma ut i skogen och lajva gör att allt sånt där i den "vanliga" världen bara försvinner, som om det aldrig har funnits. Det räcker med att sätta sig på tåget/bilen/bussen med sin packning och långsamt låta alla måsten och borden tona bort.

Jag startade med att sätta mig på tåget till Katrineholm för att där möta upp S, min partner in crime, och hennes sambo B, för vidare färd mot DMF:s område i Dalsland. Stoppade lurarna i öronen och småsjöng/mumlade växelvis "Här ligger landet" och landseden. Ibland är det skönt med relativt ensliga tågkupéer ;).

Efter ett antal mil på slingriga vägar kom vi fram och lastade av. B, som tillhörde knektsidan, tog bilen och försvann till en annan uppsamlingsplats. S och jag blev inkvarterade i långhuset, sedan blev det workshops, kontaktknytande och knottfäktning. Bah. Dessa knott. De var överallt – hela tiden.

Fredagen, med tema vardagsliv i Cordovien, startade med klockklang, frukost och morgonsamling. Sedan rullade det på med övningar och lektioner inför kvällens ulvprov. Zuri, min roll, ägnade sig åt att umgås, lyssna, anteckna, hjälpa till – och vara vänlig sådär i största allmänhet. Efter bastubad och dopp i sjön, somnade jag tryggt när solen gick ner och sångerna tonade bort ute vid elden.

Lördagens tema var "Äventyr i skogen". Zuri, som var ormgardist, bytte till uniform vid morgonsamligen och betraktade, något roat, de cordover som oroligt skruvade på sig i leden framför stabsgruppen. Hennes skyddsling hade klarat ulvprovet med den äran och något annat hade hon nog inte förväntat sig. 

I sann cordovsk och pedagogisk anda umgicks Zuri sedan med barnen och när trollet dök upp utanför långhuset, följde hon med på skattjakt i skogen. Det blev även långa ordvrängerikonversationer tillsammans med prelaten och nära, upplysande samtal med utvalda cordovska kamrater. S ömsade till ormgardist under eftermiddagen och vi slingrade våra kloka huvuden ihop både en och två gånger. Minst. Där emellan fanns det också tid för lektioner i fysisk och psykisk fånghantering/-utfrågning, giftblandningar, besök av spion från fiendesidan och gott kamratskap.


Under söndagsförmiddagen var det dags att knyta ihop lösa trådar, planera krigsstrategier, bege sig till skogs, slänga sig i blåbärsriset med valparna (barnen) medan knektarna ryade och skrek och sedan avsluta lajvandet för att säga hej då, packa ihop och bege sig hemåt igen.

Ulvprovet var en riktig höjdare och anledningarna är många. Här kommer några saker som är värt att lyfta fram lite extra:

  • att arrangörerna, förutom bra rollkoncept och tydlig information, hade ordnat en historia där alla, och jag menar alla, kunde vara delaktiga i vad som berättades oavsett om man höll sig kring långhuset eller röjde runt ute i skogen
  • att mat, vatten, dass och sovplatser fungerade fint. Stort tack till er som planerade, lagade, bar, högg, släpade och tömde!
  • att bejakande var ett faktum, inte ett ord
  • att lajva med barn. Underbara ungar!
  • att jag fick uppleva känslan av att lajva igen. Tack.

För Cordovien. Leve Cordovien!

Toulonne, i juli 322 EK
Ormgardist Zuri Rapides