16 augusti 2016

Tanke nr 984: Semestern är över ...

… för i år. Och det har åter igen klagats på att det går för lång tid mellan inläggen. Jaja, det har ju varit semester.

Men vad hände under juli månad då? Tja, diverse saker. Lika bra att vi kör det i punktform:

Vecka 1:
Den första veckan var det bara jag i hushållet som hade ledigt, förutom Z då men hon har ju alltid ledigt. Helgen innan min semester drog igång hade vi min svåger och hans två barn på besök. Vi var på Sience fiction-bokhandeln och var och åt indiskt på Söder bland annat.

På måndagen tog jag tåget ner till bror, svägerska och brorsbarn för några dagars häng. Var på Kungsmässan och fick flashback när jag såg kopparskulpturen. Jag hade glömt att jag tyckte den var fascinerande när jag var mindre.

På onsdagen tog jag mig ytterligare några mil söderut, till Halmstad denna gång. Det blev god mat, måssnack, ansiktsmasker, promenad på stan och lunch med kusinen från Borlänge bland annat. inte dumt.

Torsdagen bjöd på biltur – inklusive föräldrar – ner till Lyckegården, fika, kycklingklapp, grisar, hästar, mera kycklingklapp, hundgos, mat, promenader, mera fika och en hel del annat som jag har glömt nu, innan jag tog mig tillbaka hem igen på söndagen.

Vecka 2:
D och jag drog på roadtrip till metropolen Trosa: bodde på vandrarhem, tittade på kyrkomålningar i Lids kyrka, betraktade runstenar, var på guidad visning på Nynäs slott, hamnade i Nyköping och gick runt på Nyköpingshus samt kryssade fram över Södertörn innan vi var hemma igen några dagar senare.

Vecka 3:
Den här veckan bjöd på kompishäng i Hammarby sjöstad och besök av mamma som var på hemväg från kattloppis i Borlänge. Vi besökte Bergianska, badade, åt pannkakor och var på China.

I slutet av veckan kom A från Skåne upp med yngste sonen för ett späckat Stockholmsbesök, vilket leder oss in i:

Vecka 4:
D åkte till västkusten för att hälsa på familjen och jag hängde bland annat på Tekniska museet och i Gamla stan med A & A. Det blev också ett Kista-besök för grill, vin och prat med J som ska börja plugga i höst. Spännande!

Det var nog allt tror jag.


18 juli 2016

Tanke nr 983: Bland knektar, cordover och troll

Bättre sent än aldrig … Här kommer några tankar kring Ulvprovet, ett lajv om gemenskap, lek och mod.

Att komma ut i skogen och lajva gör att allt sånt där i den "vanliga" världen bara försvinner, som om det aldrig har funnits. Det räcker med att sätta sig på tåget/bilen/bussen med sin packning och långsamt låta alla måsten och borden tona bort.

Jag startade med att sätta mig på tåget till Katrineholm för att där möta upp S, min partner in crime, och hennes sambo B, för vidare färd mot DMF:s område i Dalsland. Stoppade lurarna i öronen och småsjöng/mumlade växelvis "Här ligger landet" och landseden. Ibland är det skönt med relativt ensliga tågkupéer ;).

Efter ett antal mil på slingriga vägar kom vi fram och lastade av. B, som tillhörde knektsidan, tog bilen och försvann till en annan uppsamlingsplats. S och jag blev inkvarterade i långhuset, sedan blev det workshops, kontaktknytande och knottfäktning. Bah. Dessa knott. De var överallt – hela tiden.

Fredagen, med tema vardagsliv i Cordovien, startade med klockklang, frukost och morgonsamling. Sedan rullade det på med övningar och lektioner inför kvällens ulvprov. Zuri, min roll, ägnade sig åt att umgås, lyssna, anteckna, hjälpa till – och vara vänlig sådär i största allmänhet. Efter bastubad och dopp i sjön, somnade jag tryggt när solen gick ner och sångerna tonade bort ute vid elden.

Lördagens tema var "Äventyr i skogen". Zuri, som var ormgardist, bytte till uniform vid morgonsamligen och betraktade, något roat, de cordover som oroligt skruvade på sig i leden framför stabsgruppen. Hennes skyddsling hade klarat ulvprovet med den äran och något annat hade hon nog inte förväntat sig. 

I sann cordovsk och pedagogisk anda umgicks Zuri sedan med barnen och när trollet dök upp utanför långhuset, följde hon med på skattjakt i skogen. Det blev även långa ordvrängerikonversationer tillsammans med prelaten och nära, upplysande samtal med utvalda cordovska kamrater. S ömsade till ormgardist under eftermiddagen och vi slingrade våra kloka huvuden ihop både en och två gånger. Minst. Där emellan fanns det också tid för lektioner i fysisk och psykisk fånghantering/-utfrågning, giftblandningar, besök av spion från fiendesidan och gott kamratskap.


Under söndagsförmiddagen var det dags att knyta ihop lösa trådar, planera krigsstrategier, bege sig till skogs, slänga sig i blåbärsriset med valparna (barnen) medan knektarna ryade och skrek och sedan avsluta lajvandet för att säga hej då, packa ihop och bege sig hemåt igen.

Ulvprovet var en riktig höjdare och anledningarna är många. Här kommer några saker som är värt att lyfta fram lite extra:

  • att arrangörerna, förutom bra rollkoncept och tydlig information, hade ordnat en historia där alla, och jag menar alla, kunde vara delaktiga i vad som berättades oavsett om man höll sig kring långhuset eller röjde runt ute i skogen
  • att mat, vatten, dass och sovplatser fungerade fint. Stort tack till er som planerade, lagade, bar, högg, släpade och tömde!
  • att bejakande var ett faktum, inte ett ord
  • att lajva med barn. Underbara ungar!
  • att jag fick uppleva känslan av att lajva igen. Tack.

För Cordovien. Leve Cordovien!

Toulonne, i juli 322 EK
Ormgardist Zuri Rapides

Tanke nr 982: Jobbskriverier

Här hamnar en hel del jobbsnack och jobbhistorier emellanåt, men såhär i semestertider finns det inte särskilt mycket i den vägen att skriva om. Men det betyder ju inte att ingenting har hänt under den senaste månaden vad gäller uppdrag.

Octotexts hemsida är precis uppdaterad med ett gäng nya octotextska höjdare. In och läs på octotext.se!

24 juni 2016

Tanke nr 981: Parklek, lekpark, lekplats?

Igår pågick en intensiv lunchdiskussion på kontoret. Allt började med att vi kommenterade J:s intag av korv. Via korvsnacket kom vi in på korvgrillning och hamnade sedan i stor förvirring när J nämnde korvgrillning och parkleken där han var uppväxt.

Jag såg ut som en fågelholk* och det tog ett par minuter innan jag lyckades förklara för honom att jag faktiskt inte hade en aning om vad han menade. Vad då parklek? Vad är det? Via googling och diverse förtydligande kom vi fram till att en parklek definieras som: "… en av utbildad personal bemannad lekplats, ofta i en park. Om en parklek övergår till att vara obemannad, kallas den fortfarande ofta för en parklek." Mer om parklekar går att läsa här.

Envist hävdade jag att parklekar var "så jevvla Stockholm" och att i Göteborg fanns det minsann inga parklekar. Doh. Det fanns det visst. Plikta visade sig vara en parklek. Hmm, jag står fast vid att Plikta är en lekplats, dock med inslag av parklek. Läs mer här.


* fågelholk, här = ett nollställt ansiktsuttryck med öppen mun. Kan ofta ses hos elever som vid undervisningssituationer har tankarna på annat håll.

Tanke nr 980: Glädjeskutt

I förra veckan, på onsdagskvällen, ringde telefonen – mitt i lajvpackandet inför Ulvprovet. Det var Gerd, min kompis från Göteborg, 85+ och aktiv som få. Jag blev oerhört glad eftersom vi inte har hörts på en två, tre år och ska jag vara ärlig har jag varit en smula rädd för att ta kontakt. Mycket kan ha hänt på ett par år.

Men där var hon nu i andra änden av telefonen, fortfarande lika pigg. Jojo, hon hade ju blivit påkörd av en spårvagn vid Valand och hade just kommit hem efter tio dagar på Mölndals lasarett, men var vid gott mod. Hon hade mest blivit mörbultad och ingenting var brutet. Så hon satsade på att vara nere på sitt sommarställe i södra delarna av landet tills efter midsommar. Coola människa.

Jag frågade om skrivargruppen hon var med i, och som var orsaken till att vi fick kontakt för si sådär en sju, åtta år sedan, fortfarande var aktiv. Jo men. L, 96 år, utforskade sin släkt, Gerd skrev mest dikter för tillfället och S, nu i 70-årsåldern och min gamla handledare från lärarutbildningen, skrev om döden. Så kan det gå.

Har jag möjlighet kommer jag att svänga inom hennes lantställe och ta en fika i sommar. Det skulle vara så kul att se henne – på riktigt.

För övrigt bakar jag paj och ska bli som Gerd när jag blir stor. Glad midsommar allihop!

13 juni 2016

Tanke nr 979: Internet är fantastiskt …

… i alla fall när man undrar över en sån sak som om det går att få tag i sista delen av Sven Wernströms trälserie, "Trälarnas framtid", och hittar en relativt nyskriven artikel med författaren själv "Sven Wernström berättar om sitt livs verk" (ur Norrköpings Tidningar, 2013). I artikeln pratar de om nyutgåvan av serien – ja, jag ska kolla upp den – men där finns inte Trälarnas framtid med. "… delen som förde Trälarna in i nutiden underkänns idag av författaren", enligt artikelförfattaren.

Så vad ska jag göra nu? Låta mina sju, istället för åtta, böcker stå kvar i bokhyllan utan komplettering? Eller surfa vidare för att inhandla den åttonde, numera ratade, delen? Tja, det tål att tänkas på. Under tiden tar jag och sätter igång med disken.

PS Självklart har Kalle Lind tyckt till om Trälarna också. Fattades bara annat. Och vill ni läsa ännu mer skriverier om Trälarna hittar mer här och här. Sven Wernström har en egen blogg. Den hittar ni här.

Tanke nr 978: På spaning i historien

Redaktörsjobbet rullar vidare. Nu är jag inne på nutidshistoria eller …, ja 1900-talet och framåt. Har precis jobbat mig igenom arbetarrörelsens framväxt i Sverige och har ägnat den sista timmen av arbetsdagen till att uppdatera mig angående orsakerna till första världskriget.

Fick ett paket på posten idag, från T. Det innehöll böcker som har varit på semester i Göteborgs norra förorter några år. Satt på sushistället i Bagis och bläddrade i "Trälarnas fruktan" av Sven Wernström. Känns fint att ha hela serien intakt i bokhyllan igen*. Kan vara så att jag är tvungen att läsa om dem. Det har varit ett magert år såhär långt vad gäller läsandet.

Vad gäller böcker så har Lyrans Noblesser recenserat boken "Pejjes många frågor", med illustrationer av min rumsgrannekompis Emma Göthner. Hon är bra hon. På alla sätt.

För övrigt är det sol och blåsigt, och det är inte många dagar kvar tills jag drar ut i skogen på äventyr. Ulvprovet närmar sig med ilfart.


* Såg vid en snabb koll att jag saknade den sista boken i serien, "Trälarnas framtid". Kan vara så att jag aldrig har haft den, kan vara så att den har kommit bort, kan vara så att jag inte hittar den just nu. Jaja, det löser sig. Den går att hitta.