
Mmm, det funkade.
Desperatia avklarat. Bunkerscenariot är inget jag vill vara med om i verkligheten. Inte på några villkor. När jag vandrade hem från spårvagnen med jutesäcken med lajvprylar över axeln, gick jag långsamt och njöt av:
- att vara ensam
- att vara ren
- att ha en lägenhet
- att ha mat i kylskåpet
- att det var tyst
Vi är bortskämda. Värt att reflektera över.
Kommentarer