Tanke nr 393: Kappor, daffedräkt och kärlek

Det var kallt idag. Jag frös. Tänkte titta på en ny kappa efter jobbet, men kollegan S på Frilansarna föreslog kapp-provning i Gamlestan istället. Ljuvliga kappor, dock för små. Provade hattar också. Och peruk. Kan hända att jag lånar när jag går på Tip nästa gång.

Rotade runt i vindsförrådet när jag kom hem. Hittade... två kappor. De funkar fortfarande. Tadaa. Plockade med mig en kjol och två klänningar ner. Känns som om jag har handlat, gratis. Bra känsla.

Däremot har jag inte daffedräkt, inte än. Vi pratade om plagget under eftermiddagsfikan. Kan vara bättre än flanellpyjamas, och inspirerat av saccosäckar... Dräkten ser onekligen skön ut, men flashanimationerna gör mig lätt yr i huvudet.

Wonderkarin frågade mig för en stund sedan: "...vilken sorts romantik tickles your fancy mest? På lajv liksom?". Hmm, så här tror jag:

• relationerna som man inte vet i vilken rikting de ska gå, som den mellan Alice och Emmanuel i "Fröken Ingeborg är försenad"
• relationerna som man vet hur de ska gå och de går åt helvete, som den mellan Nora och Helmer i Et dukkehjem på En stilla middag med familjen
• relationerna som man inte visste att det fanns, som den mellan Kálag och skaegikvinnan på Krigshjärta III
• relationerna som blev mycket vackrare än man trodde, som den mellan Jessica och Bore i friformsscenariot Kollektivet Lyckan
• relationerna som blir till utan att man själv får delta, som den mellan Emanuelle och Dabagtara på I skuggan av ett krig
• relationerna som lockar fram gömda och glömda känslor, som mellan Ika och den äldre kvinnan på Desperatia
• relationerna som är ensamma, beskrivs vackert hos Lando

Nu ska jag återgå till Zola och människorna i gruvbyn.