Tanke nr 558: Hylinger är suverän

Läste ut en, tills alldeles nyss, oläst Hylinger-bok: Utan ärende. Att läsa Hylinger gör mig alltid glad och förundrad. Hur får han filosofi och vardag att flyta så skenbart enkelt genom texten? Hur lyckas han beskriva sina möten med olika människor så att det känns som om man också är med i själva mötet? Hur kan något så (o)gripbart som patafysik nästan bli gripbart?

Känner en som jobbade på SAS ett tag. Han försökte få reda på mer om Göte Andersson. Han lyckades inte. Men Hylinger gör. Läs och njut.