Tanke nr 776: Gbg om våren

Förra söndagen åkte jag ner till Göteborg. Fast jag missade tåget. Det hade visst blivit sommartid. Tur att det går många tåg. Hängde på Andra Långgatan med lajvare från Tyskland, Norge, Danmark, Finland bland annat på kvällen. Billigt käk, billig dryck.

Gillar att bo ihop med lillsillen, trots att jag lade osthyveln på fel ställe (i lådan istället för på bänken). Hon är bra på att hänga utan att umgås. Eller: hänga utan att aktivt umgås. Vi har gjort det förr, bott ihop. Saknar henne.

På måndagen var det promenad i solen ner till Lindholmen och jobbmöte. Därefter släntrade jag runt i stadens centrala delar och besökte ställen jag gillar. Fikade med I också innan återfärd till Hisingen. Hängde sedan i soffan och glodde på tv och glömde att jag inte var hemma hos mig själv. Skuttade plötsligt upp och utbrast: "Var är Kirk?". Tittade sedan på S och sa: "Vad gör du här?". Då är man inbodd – eller förvirrad.

Tisdagen blev jobb vid köksbordet och promenad till lokala torget – där jag njöt av fin dialekt – och inhandlande lunchingredienser. På kvällen var det träning med bästa I som instruktör. Kul, svettigt och skönt. Efter det köpte vi grillmiddag och vandrade hem till S för kvällshäng. S arrade lajv i en annan del av stan och var inte hemma.

I onsdags tittade S på mig och sa: "Nu har ni bott länge där uppe. Ni borde bo här (och pekade tvärs över gården). I alla fall inte längre bort än att man kan komma över när någon gjort en paj." Kan tycka att hon har rätt, men som kontors–L här uppe säger: "Då blir det jävligt långt till kontoret, Jempa." Så kan det gå.

På eftermiddagen var det tågresa igen och jag landade trött och nöjd i soffan. Hemma.