Tanke nr 840: Om det här att lyssna på musik

Under de senaste dagarnas färd med lokaltrafiken här i hufvudstaden, har jag ägnat mig åt den gamla hederliga konsten att lyssna på ett helt album från början till slut. Jag kan ju inte säga att "vad som har snurrat på skivtallriken är …"(även om det är vad jag skulle vilja säga), utan det som har streamats genom lurarna är U2:s Rattle and hum. Den finns sedan slutet av 80-talet i min skivsamling också, men det var länge sedan jag lyssnade på den.

Now kings will rule and the poor will toil  

And tear their hands as they tear the soil 

But a day will come in this dawning age 

When an honest man sees an honest wage.

Skivan håller fortfarande. Favoriterna är utan tvekan Van Diemen's Land, Love rescue me och God Part II. De var favoriter då, och de är det fortfarande. Jag lyssnar inte, tro det eller ej, så mycket på texterna. Istället är det uppbyggnaden av musiken, intensiteten, som berör.

Many strangers have I met 

On the road to my regret 

Many lost who seek to find themselves in me. 

They ask me to reveal 

The very thoughts they would conceal. 

Love, rescue me.

Att lyssna på hela album ger en speciell inramning till musiken. Det ger en helhet som sätter in musiken i ett sammanhang och som tar med lyssnaren på en resa genom låtarna, genom A- och B-sidor. Det är skönt att ta sig den tiden det tar att lyssna koncentrerat, utan avbrott.

För övrigt är det dags att lyssna på dagens inköp på Pet Sounds: Days of abandon med The pains of being pure at heart. Om det blir hela plattan från början till slut? Det återstår att se.

*Citaten ovan är hämtade från Van Diemen's Land och Love rescue me.