Tanke nr 913: Om det här att brygga kaffe

Hur har ni det med era vardagsvanor? Har ni vissa saker ni gör i en viss ordning liksom bara för att? Jag har en och annan sådan vana, bland annat att något av det första jag gör när jag kommer till kontoret (förutom att snabbt slänga in matlådan i kylen så att jag inte glömmer bort den och den istället för att bli en hyfsat god lunch, ligger och försmäktar i väskvärmen) är att sätta på kaffe. Kollegorna och jag lyxar till det lite och har kaffebryggare på rummet istället för att använda den gemensamma bryggaren ute i pentryt.

Så – det första jag gjorde idag, förutom det där med matlådan då, var att ladda kaffebryggaren med dagens andra, och kanske tredje, kopp kaffe. Knallade sedan bort i korridoren för att se om det var någon annan på plats som ville ta en kopp med mig. Och det var det. Hurra!

Det puttrade sådär hemtrevligt när jag kom tillbaka in på rummet. Men fanns det något kaffe? Nej. Men varmt vatten fanns det. Massa varmt vatten. Jag hade lagt i såväl filter som kaffe – och vatten – men hade missat att svänga tillbaka filterhållaren över själva kannan. Så det som borde ha varit nybryggt kaffe, var nu varmt vatten lite överallt: i kannan, på bordet, på plattan. Voj öde. Snabbt som en iller svängde jag filterhållaren över kannan, slängde i ytterligare vatten i behållaren och kan nu, äntligen, dricka en kopp kaffe medan jag funderar över vad som ska göras idag.

För övrigt är det alldeles för varmt och jag kommer försmäkta långsamt under dagen, trots kaffe.