Tanke nr 1028: Gott och blandat i höstmörkret
Det är mörkt. Jag har läst två böcker: Atwood och Ajvide Lindqvist. Jag gillar inte Atwood. Beskrivningen av boken gjorde mig nyfiken: "Det är ett USA i framtiden; ingen science-fictionvision, tiden bara tippad en aning och några viktiga år framåt i tiden." (från Böckernas klubb) Jag gillar dystopier, jag gillar mörk framtid, jag gillar den vanliga människan i denna mörka framtid. Men "Hjärtat stannar sist" gillar jag inte. Jag är inte säker på vem det är som misslyckas, författaren eller översättaren – eller båda. Det blir för tunt, för enkelt, för svartvitt. Det är som blaskiga kopior av The Truman Show och The Stepford Wifes med inslag av valfri europeisk, dystopisk roman. Det blir ett skelett, ett utkast, utan kött. Som läsare bryr jag mig inte om någon av karaktärerna. Jag tycker inte illa om dem, jag tycker heller inte bra om dem. Jag tycker ingenting. Känslan efter att ha läst klart var "Jaha, vad ska jag läsa nu?". Den känslan kan jag vara utan.
Bättre då med Ajvide Lindqvists senaste "X – den sista platsen". Den är på inget sätt ett litterärt mästerverk, men det funkar i alla fall. Boken är, precis som Atwoods "Hjärtat stannar sist", en lättläst bok. Det är bara att plöja genom sidorna och innehållet är inget som sätter sig fast eller stannar kvar. Fast jag gillar Ajvide Lindqvist ändå, har svårt att sätta fingret på varför.
För övrigt passar jag på att peta in en text från senaste skrivargruppen. Instruktionen var att vi skulle skriva något inspirerat av meningen "Jag drömmer om dataskyddsförordningen på nätterna".
Jag drömmer om papperslappar med spröda hål efter bortslitna häftklamrar och blåbläckat klotter i hörnen
Jag drömmer om paragraftecken som slitit sig från den raka vänstermarginalen och huvudstupa kastat sig över till nästa sida
Jag drömmer om svenska namnregler och versalernas vinst över skrämda gemener
Jag drömmer om allt det där och lite till
Jag drömmer om avbrutna blyertsspetsar och pennvässare som svämmar över
av skrafs från texter som aldrig blev, från ord som aldrig hann börja
Jag drömmer om ordföljder som snabbt vänt om
och att skiljetecken skjuts från höften
Bättre då med Ajvide Lindqvists senaste "X – den sista platsen". Den är på inget sätt ett litterärt mästerverk, men det funkar i alla fall. Boken är, precis som Atwoods "Hjärtat stannar sist", en lättläst bok. Det är bara att plöja genom sidorna och innehållet är inget som sätter sig fast eller stannar kvar. Fast jag gillar Ajvide Lindqvist ändå, har svårt att sätta fingret på varför.
För övrigt passar jag på att peta in en text från senaste skrivargruppen. Instruktionen var att vi skulle skriva något inspirerat av meningen "Jag drömmer om dataskyddsförordningen på nätterna".
Jag drömmer om papperslappar med spröda hål efter bortslitna häftklamrar och blåbläckat klotter i hörnen
Jag drömmer om paragraftecken som slitit sig från den raka vänstermarginalen och huvudstupa kastat sig över till nästa sida
Jag drömmer om svenska namnregler och versalernas vinst över skrämda gemener
Jag drömmer om allt det där och lite till
Jag drömmer om avbrutna blyertsspetsar och pennvässare som svämmar över
av skrafs från texter som aldrig blev, från ord som aldrig hann börja
Jag drömmer om ordföljder som snabbt vänt om
och att skiljetecken skjuts från höften
Kommentarer