Tanke nr 1169: Skriverier i Husby

I torsdags kom jag äntligen iväg på skrivargrupp. Denna gång var vi hemma hos J i Husby. Jag var lite vilse i förorten, men mötte upp E och M vid tunnelbanan och vi kom rätt utan alltför mycket fnattande. Å här kommer några texter:

Gemensam miljö: koja nerfallna grenar gardin bränt smör salt pannkakor det åskar

Min mamma är hemma idag. Då får jag också vara hemma. Jag hörde när hon ringde till jobbet i morse. Hennes röst lät konstig, den var svag och kraxig. "Jag är sjuk", sa hon. "Min röst har försvunnit ." Sedan hörde jag hur hon kraxade några extra gånger i luren innan hon la på. Dörren till mitt rum sköts upp försiktigt och mamma stack in huvudet. "God morgon!" sa hon med sin alldeles vanliga röst. "Vill du ha pannkakor?". Så klart jag ville. Pannkakorna blev precis sådär frasiga och flottiga som jag gillar. Köket, ja hela lägenheten, luktade bränt smör och gardinerna flaxade i draget från det öppna fönstret.

Det var jag som ledde och i ett anfall av försök till nyskapande föreslog jag en gemensam karaktär. Vi började, precis som i den gemensamma miljön, med ett antal egenskaper:

Gemensam karaktär: gänglig luktar illa räddhågsen gillar hårdrock älskar katter har väldigt röda skor har aldrig provat pizza

Det blev sju fantastiska karaktärer och vi snöade alla in på det här att aldrig ha ätit en pizza. Min karaktär blev följande:

Varför sa jag inget? Inte "fint" eller "charmigt ställe" eller "går du ofta hit?". Nä, jag kom inte på något alls som passade att säga. Istället var jag tyst, stel och kände hur svetten började rinna mellan brösten och vidare ner i behån. Den var inte ren och små pustar av unken behålukt kom upp från urringningen. Jag hoppas att han inte vill sticka ner näsan, tänkte jag. Som om. Jag vred benen runt stolen och trummade i golvet med stålhättorna. Det lät som ett trumsolo, ett litet räddhågset trumsolo på en pizzeria i Blackeberg. "Gillar du trumsolon?" kunde jag ju inte säga. Men hårdrock, det kunde vi prata om – i fall jag nu hade haft något att säga om just hårdrock. Jag kom inte på ett enda hårdrocksband.

Vi hade i väntan på maten pratat om olika drömmar och skrivit lappar med dels realistiska miljöer, dels absurda/drömlika scenarion. Nästa uppgift blev att dra en lapp med en realistisk miljö – jag fick "en ö i skärgården" – och se vad som hände när vi placerade vår karaktär där.

Från en sliten pizzeria i Blackeberg till ett glasschabrak till hus ute i skärgården. Så kan det gå. Han gillar mig. Han gillar mina röda skor och pinniga ben. Han gillar till och med att jag är rädd för allting. "Det är gulligt", har han sagt.

Vi sitter på bryggan nedanför huset. Idag har jag ingen behå alls. Jag tyckte det vara lika bra att skippa den eftersom den fortfarande inte har blivit tvättad. Jag har duttat lite parfym som jag hittade i hans mammas badrumsskåp mellan brösten. Det kan ju hända att han vill sticka ner näsan idag. Och då är jag beredd. "Ska vi beställa pizza?" säger han. Fan. Inte pizza. Jag kan ju inte säga att jag aldrig har ätit pizza, inte nu. Senast åt jag sallad, en grekisk.

Därefter bytte vi lapp till någon av de absurda situationerna. Den här gången blev det "har jättedåliga superkrafter" för min del. Och så här blev det:

Jag har inte kunnat sova. Du är för nära. Och för varm. Din hand ligger på mitt ena bröst. Den bara ligger där, som om den också sov. Och det gör den ju. Jag vill egentligen väcka dig och berätta att jag har fantiserat om att ha superkrafter. Hela natten har jag tänkt på hur det skulle vara att sekundsnabbt kunna tvätta en behå utan minsta tillstymmelse till vatten. Hur skulle det vara att ha en superkraft som gör att svetten rinner till i en strid ström, porerna utsöndrar små partiklar med tvättmedel och brösten centrifugerar sedan alltihopa och liksom klämmer ihop tyget så det torkar? Då skulle man alltid ha en ren behå när man behöver det. Nä. Det är en apkass idé. Det skulle behövas något mer – ett litet reningsverk vid en nyckelbenet som kunde rena svetten till vatten? Kanske. Nu väcker jag dig och berättar. Det går nog bra. Du säger ju att du gillar mig.

För övrigt är det snart dags för Masterchef Australia. Hai.