Tanke nr 1185: En lördag i Vaxholm
Förra lördagen tog jag med mig en brokig blandning människor till Vaxholm för att gå på min vän Ulla Parkdals utställning "Vävt lin – och lite till", 7–19 september, på Roddarhuset. Så här säger Ulla själv om utställningen på Roddarhusets hemsida:
LIN Jag har under åren fått så mycket vackert lin av givmilda människor. Gammalt lin som spunnits av släktingar eller givaren själv som många gånger även odlat linet. Tunt lin, oblekt i olika nyanser, grovt tovgarn i olika toner från ljust till mörkt brunt. De senaste åren har jag börjat väva bilder och enkla vävar, där garnet lever och inspirerar mig. Jag känner respekt och ömhet för dessa garner som händer före mina skapat och jag nu förvaltar. Det är ibland inte enbart lin i vävarna utan också ull och silke för att kunna berätta en bild. Vad den föreställer ligger i betraktarens öga.
LITE TILL Jag har under hela mitt yrkesliv ritat och vävt mattor. Under 60-talet som formgivare på Eric Ewers, de mattorna vävdes på Carlanders väveri i Skultorp och en mattfabrik i Åbo, Finland. Dessa mattor börjar nu dyka upp på olika auktionsfirmor. I början av 90-talet avvecklades väveriet i Skultorp, då köpte jag den största vävstolen, 4 meter bred, och har sedan dess vävt mattor, många bårtäcken och större bilder på den. På utställningen visar jag några av de senaste årens röllakansmattor.
Jag är utbildad på HDK (då Slöjdis) i Göteborg 1958–62 och har sedan 1966 min ateljé på Rindö, där den största produktionen varit betalningar till kyrkor runt om i landet. Det har blivit många mässhakar, tre biskopskåpor, antependier, bårtäcken och några kormattor. Det som många har sett är den röda resekåpan till Caroline Krook, Stockholms stift, från 2000.
Jag, D och J – som är orsak till att jag och Ulla träffades, startade från Bagis på lördagsförmiddagen. I Danderyd anslöt min kusin R och hans S och när vi hoppade på bussen ut till Vaxholm satt J, J, deras lille R och J:s mamma och pappa från Kina där.
Väl framme hamnade vi på hembygdsgårdens café och åt isterband och drack kaffe. Inte dumt. Efter inköp av blommor promenerade vi sedan bort till Roddarhuset där Ulla tog emot och blev presenterad för hela gänget.
Det var en oerhört vacker utställning i en mycket vacker lokal. (Jag var där tillsammans med J och L även för fem år sedan då Ulla också hade utställning på samma ställe.) Mina favoriter var mattan, vävd efter ett mönster som Ulla ritade 1961 men som aldrig blev vävd – då, glesvävarna inspirerade av hennes resa till Peru, helvetsgapen och himlastegen inspirerande av Walderstens utställning på Kulturhuset och de långa, hängande vävarna Matilda och Maija, namngivna efter de personer som linet kom ifrån.
J shoppade en vacker sjal signerad Parkdal, vi drack mera kaffe och njöt av en solig, men blåsig, dag innan vi tog bussen tillbaka till stan igen. D och jag hängde med till J & J:s lägenhet, busade med lille R och åt burgare från det närbelägna retro-digerstället. En mycket bra dag på det hela taget.
För övrigt är det dags att dricka mera kaffe och jobba lite till.
LIN Jag har under åren fått så mycket vackert lin av givmilda människor. Gammalt lin som spunnits av släktingar eller givaren själv som många gånger även odlat linet. Tunt lin, oblekt i olika nyanser, grovt tovgarn i olika toner från ljust till mörkt brunt. De senaste åren har jag börjat väva bilder och enkla vävar, där garnet lever och inspirerar mig. Jag känner respekt och ömhet för dessa garner som händer före mina skapat och jag nu förvaltar. Det är ibland inte enbart lin i vävarna utan också ull och silke för att kunna berätta en bild. Vad den föreställer ligger i betraktarens öga.
LITE TILL Jag har under hela mitt yrkesliv ritat och vävt mattor. Under 60-talet som formgivare på Eric Ewers, de mattorna vävdes på Carlanders väveri i Skultorp och en mattfabrik i Åbo, Finland. Dessa mattor börjar nu dyka upp på olika auktionsfirmor. I början av 90-talet avvecklades väveriet i Skultorp, då köpte jag den största vävstolen, 4 meter bred, och har sedan dess vävt mattor, många bårtäcken och större bilder på den. På utställningen visar jag några av de senaste årens röllakansmattor.
Jag är utbildad på HDK (då Slöjdis) i Göteborg 1958–62 och har sedan 1966 min ateljé på Rindö, där den största produktionen varit betalningar till kyrkor runt om i landet. Det har blivit många mässhakar, tre biskopskåpor, antependier, bårtäcken och några kormattor. Det som många har sett är den röda resekåpan till Caroline Krook, Stockholms stift, från 2000.
Jag, D och J – som är orsak till att jag och Ulla träffades, startade från Bagis på lördagsförmiddagen. I Danderyd anslöt min kusin R och hans S och när vi hoppade på bussen ut till Vaxholm satt J, J, deras lille R och J:s mamma och pappa från Kina där.
Väl framme hamnade vi på hembygdsgårdens café och åt isterband och drack kaffe. Inte dumt. Efter inköp av blommor promenerade vi sedan bort till Roddarhuset där Ulla tog emot och blev presenterad för hela gänget.
Det var en oerhört vacker utställning i en mycket vacker lokal. (Jag var där tillsammans med J och L även för fem år sedan då Ulla också hade utställning på samma ställe.) Mina favoriter var mattan, vävd efter ett mönster som Ulla ritade 1961 men som aldrig blev vävd – då, glesvävarna inspirerade av hennes resa till Peru, helvetsgapen och himlastegen inspirerande av Walderstens utställning på Kulturhuset och de långa, hängande vävarna Matilda och Maija, namngivna efter de personer som linet kom ifrån.
J shoppade en vacker sjal signerad Parkdal, vi drack mera kaffe och njöt av en solig, men blåsig, dag innan vi tog bussen tillbaka till stan igen. D och jag hängde med till J & J:s lägenhet, busade med lille R och åt burgare från det närbelägna retro-digerstället. En mycket bra dag på det hela taget.
För övrigt är det dags att dricka mera kaffe och jobba lite till.
Kommentarer