Tanke nr 1191: Summering av diverse händelser i november
Det klagas på sega uppdateringar – igen. Jaja, jag gör en lista:
10–14 november var det brorsbarnspassning söder om Gbg på grund av att en styck svägerska opererades och en styck bror var på kundmöte uppåt Sverige. Jag lämnade bland annat barn i skolan, fick stå i "bestämda ledet" och ge en fröken en high five, hörde talas om ondsinta ormar i gympasalen, hängde i en annan gympasal och kollade på innebandyträning – och blev lite gamlare.
Det var hyfsat förvirrande att besöka sin gamla låg- och mellanstadieskola som jag nog inte har varit i närheten av sedan jag hängde där någon meningslös sommarkväll och låtsades vara intresserad av fjortisar på moped. Den var sig lik, och inte. Nya delar har tillkommit, andra finns kvar. Den gamla gympasalen har blivit matsal, men både mitt lågstadieklassrum plus de jag gick i i fyran och sexan fanns kvar. Att biblioteket, tandläkaren och frisören fanns kvar uppe i centrum var väntat, att det var lika trist som det alltid har varit likaså.
På innebandyträningen var det skumt att sitta på läktaren istället för att befinna sig på planen – och att de höll på med just innebandy och inte handboll. Fast handboll ska en ju träna i Idrottshuset så det så. Jaja, jag vet att det heter Aktiviteten numera, men ändå. Att innebandyklubben grundades ungefär samtidigt som jag hängde i Idrottshuset gjorde det hela ännu mer absurt. För att inte tala om att den som for omkring nere på planen inte var min lillebror utan mitt brorsbarn (som är hyfsat lik sin far i samma ålder). Tid är konstigt. Den både finns och saknas, går långsamt och snabbt, hoppar över några år – och kommer tillbaka.
15 november var det tioårsjubileumsfest för mitt kontor. Vi firade med god mat, musikquiz och dans samt en liten men snygg samlingsutställning i galleriet. Dessutom delade vi ut jubileumsskriften till alla som kom. Jag hann med en kort skivspis med E och fick Radioheads "In rainbows" (2007) och lämnade ifrån mig Violent Femmes första. Vi har inte hunnit med att göra en utvärdering och ett nytt byte, men det får bli nu i januari istället.
Samma helg, 15–17 november, var dels lillsill på besök, dels var det Stockholms scenariofestival och i år bidrog E och jag med scenariot "Bröllop i Överum". Vi har pratat om att skriva det scenariot sedan vi träffades i samband med Lindängen 2013. Bättre sent än inte eller nåt. I och med att det var kalas på fredagen var jag inte där förrän på lördagen. Det var kul att utvärdera, spelleda, hänga med folk och ha högläsning ur Hamlet. Det blev inget eget spelande för mig i år, men men – det kommer nog en ny chans i november skulle jag tro. Funderar på att ta scenariot och sätta upp det på Prolog. Jaja, jag vet att jag har sagt att jag inte skulle dit mer, men en kan väl ändra sig?
Den 26–29 november var jag på Europeana-konferens i Lissabon. Det var en resa full av möten vilka förtjänar ett eget inlägg. Men kort kan sägas att jag inte såg så mycket mer av staden än sträckan mellan hotellet och nationalbiblioteket där konferensen hölls, att det var mycket lyckade samtal under fika- och lunchpauserna och att jag nog behöver åka dit i år också eftersom det fanns folk där som tyckte att vi gott kunde ses igen. Jag håller med.
D och jag gick på Tolvskillingsoperan på Folkoperan den 30 november. Det var en helt ok föreställning, men jag väntar fortfarande på att svenska regissörer och skådespelare ska våga vara skaviga, icke publikfjäskande – och låta det allvarliga ta plats. Det gör inget att spela skevt, strunta i trams, vara trogen ursprungstexten och låta bli att lyfta fram de skådisar som alltid lyfts fram. Men vissa, framförallt Maja Rung som Polly och Karolina Blixt som fru Peachum, blänkte både i sång- och skådespelarinsatser.
10–14 november var det brorsbarnspassning söder om Gbg på grund av att en styck svägerska opererades och en styck bror var på kundmöte uppåt Sverige. Jag lämnade bland annat barn i skolan, fick stå i "bestämda ledet" och ge en fröken en high five, hörde talas om ondsinta ormar i gympasalen, hängde i en annan gympasal och kollade på innebandyträning – och blev lite gamlare.
Det var hyfsat förvirrande att besöka sin gamla låg- och mellanstadieskola som jag nog inte har varit i närheten av sedan jag hängde där någon meningslös sommarkväll och låtsades vara intresserad av fjortisar på moped. Den var sig lik, och inte. Nya delar har tillkommit, andra finns kvar. Den gamla gympasalen har blivit matsal, men både mitt lågstadieklassrum plus de jag gick i i fyran och sexan fanns kvar. Att biblioteket, tandläkaren och frisören fanns kvar uppe i centrum var väntat, att det var lika trist som det alltid har varit likaså.
På innebandyträningen var det skumt att sitta på läktaren istället för att befinna sig på planen – och att de höll på med just innebandy och inte handboll. Fast handboll ska en ju träna i Idrottshuset så det så. Jaja, jag vet att det heter Aktiviteten numera, men ändå. Att innebandyklubben grundades ungefär samtidigt som jag hängde i Idrottshuset gjorde det hela ännu mer absurt. För att inte tala om att den som for omkring nere på planen inte var min lillebror utan mitt brorsbarn (som är hyfsat lik sin far i samma ålder). Tid är konstigt. Den både finns och saknas, går långsamt och snabbt, hoppar över några år – och kommer tillbaka.
15 november var det tioårsjubileumsfest för mitt kontor. Vi firade med god mat, musikquiz och dans samt en liten men snygg samlingsutställning i galleriet. Dessutom delade vi ut jubileumsskriften till alla som kom. Jag hann med en kort skivspis med E och fick Radioheads "In rainbows" (2007) och lämnade ifrån mig Violent Femmes första. Vi har inte hunnit med att göra en utvärdering och ett nytt byte, men det får bli nu i januari istället.
Samma helg, 15–17 november, var dels lillsill på besök, dels var det Stockholms scenariofestival och i år bidrog E och jag med scenariot "Bröllop i Överum". Vi har pratat om att skriva det scenariot sedan vi träffades i samband med Lindängen 2013. Bättre sent än inte eller nåt. I och med att det var kalas på fredagen var jag inte där förrän på lördagen. Det var kul att utvärdera, spelleda, hänga med folk och ha högläsning ur Hamlet. Det blev inget eget spelande för mig i år, men men – det kommer nog en ny chans i november skulle jag tro. Funderar på att ta scenariot och sätta upp det på Prolog. Jaja, jag vet att jag har sagt att jag inte skulle dit mer, men en kan väl ändra sig?
Den 26–29 november var jag på Europeana-konferens i Lissabon. Det var en resa full av möten vilka förtjänar ett eget inlägg. Men kort kan sägas att jag inte såg så mycket mer av staden än sträckan mellan hotellet och nationalbiblioteket där konferensen hölls, att det var mycket lyckade samtal under fika- och lunchpauserna och att jag nog behöver åka dit i år också eftersom det fanns folk där som tyckte att vi gott kunde ses igen. Jag håller med.
D och jag gick på Tolvskillingsoperan på Folkoperan den 30 november. Det var en helt ok föreställning, men jag väntar fortfarande på att svenska regissörer och skådespelare ska våga vara skaviga, icke publikfjäskande – och låta det allvarliga ta plats. Det gör inget att spela skevt, strunta i trams, vara trogen ursprungstexten och låta bli att lyfta fram de skådisar som alltid lyfts fram. Men vissa, framförallt Maja Rung som Polly och Karolina Blixt som fru Peachum, blänkte både i sång- och skådespelarinsatser.
*Paus för kvällsmat och senaste avsnittet av På spåret. Fortsättning följer.*
Kommentarer