Tanke nr 1196: Äntligen!
I fem år har jag försökt. Jag har varit avvaktande, pratat vänligt, bjudit på godbitar vid lunchbordet och testat alla charmiga tricks jag kan. Men det har varit förgäves. Igår – äntligen! – hände det. Det tassade lite i korridoren och jag hörde I i köket. Jag gick ut bredd på att bi dissad återigen men ... då kom det lilla krafset på benet som tydligen betydde "gosa". Jag satte mig på huk och fick för första gången gosa med Ture*. Jag blev rörd.
Ännu bättre var att det inte var en engångsföreteelse. På eftermiddagen hände det igen. Och den här gången fick jag inte sluta. Jag är så nöjd.
*Ture är en av kontorshundarna på Plan Fyra. I är hans matte. Mer om hundar på kontoret kan du läsa här, här och här.
Ännu bättre var att det inte var en engångsföreteelse. På eftermiddagen hände det igen. Och den här gången fick jag inte sluta. Jag är så nöjd.
*Ture är en av kontorshundarna på Plan Fyra. I är hans matte. Mer om hundar på kontoret kan du läsa här, här och här.
Kommentarer