Etthundratjugoförsta tanken: Arvika tur och retur
Har tillbringat helgen i skogen med musik, musik och mera musik. Är oerhört nöjd med Arvikafestivalen och ska definitivt dit nästa år igen. Recensioner har skett dels via sms, dels som en sammanfattning. Finns på Kulturbloggen. Ytterligare några snabba anteckningar kommer här:
2/7-09
Skugga under trädet. Sopbilen åkte just. Luktade inte lika illa som jag befarade. Snart blir jag hämtad, bil upp till Arvika, till skogen och musiken. Jag har resfeber i blodet och Bob hund-skivor i handväskan. Spelschemat är kollat och nätterna kommer fyllas av musik. Det kan inte bli annat än bra.
Hamburgare från Max, tjafs och kaffe. M håller på Martin, jag håller på Dave. Varmt som fan. Passerat bron tre gånger. Snygg bro. Äntligen lyckats synka nya radion med spellistorna på mobilen. Schysst. "Martin är ju nåt eget", säger M med kaffekopp i hand. Äsch, han är för söt. Seniga grabbar som ser lite sletna ut rockar bättre.
Klockan är 17.40. The Sounds har just avslutat sin spelning. Deras hitar har fått mossa på sig för länge sedan. Sången sitter inte och det låter på det stora hela illa. Jaja, finns mer.
M och jag har velat runt och försökt hitta ingångar, vip-ställen med mera. Det har gått sådär. Info visste inte, folk i presscentrat visste inte och funkisarna visste inte, men det löste sig. Villiga att hjälpa till var de i alla fall. Vip är ett bra place, ett andningshål i bruset.
Röyksopp är ok i ett par låtar, sedan tröttnar jag. Det är för soft, men snyggt som bakgrundsmusik. NIN ger mersmak. Maffigt, snyggt och vacker rundgång. Yey! Saknade "Closer".
3/7-09
Frukost vid sjö. Varmt i vattnet. Snart dags att dra till området. Förfest inför DM, sedan Welle:Erdball, Bob hund och De/Vision. Avslutar med DM. Ser fram emot dagen!
Det dånar ut önskelåtar med DM. Tungt pa-system. Solen gick just i moln.
Welle:Erdball = dansa, dansa! Commodore 64, blippblopp, rosa jätteballonger. Fantastiskt!
Bob hund om en dryg timme. Det skulle vara lätt för mig att säga att jag inte hittar hem, men det gör jag, tror jag...
Bob hund är konsert när den är som bäst. Öbergs mellansnack är smått genialiskt när han från filosoferande blajsnack ramlar in i nästa låttitel. Och nästa... Presentatörer – huka eder. Kontakt med publiken? Ja! Hits? Ja! Jag hoppade, tokdansade, sjöng högt och log mot regnet i solskenet. Sket fullständigt i leran och funderade över om det stämmer att jag inte har sett dem live sedan -97? Det gör det nog.
DM var en besvikelse. Jag hade verkligen sett fram emot konserten, men ljudet är för dåligt och jag saknade drivet, både hos band och publik. Deras scenshow och bakgrundsbilder var otroligt vackra, kvällssolen lös över Arvika och det var stort att de stod där på scenen. Men det lyfte aldrig. Kan ha varit för låtval, låtordning, arenatänk i festivalkostym, en mellandag på jobbet och en massa annat. Men jag ville ha mer. Och det fick jag inte. Dessutom är jag allergisk mot obalans i ljudbilden och falsk sång.
Imorgon ser jag fram emot att bli överraskad. Nu är det sovdags. Fåglarna kvittrar och jag njuter av lakan och att vila trötta ben.
4/7-09
Inleder dagen efter bad och frukost med att se improgruppen "Presens" köra i full fart. Fniss, sol och gräs. M och jag vrålade "Råddar´n" med jämna mellanrum. Kul att se honom igen. Efter framträdandet berättade han att han hade fått jobb i Linköping direkt efter scenskolan. Inte illa.
Wilson var en rejäl kick. Så skicklig och charmig. Hon bjuder verkligen på sig själv och växlar mellan instrumenten med given pondus. Hon jammade, flörtade och hade kul. Jag med. Henne ska jag se om på "Way Out West".
Tog mig ett snack med H under Mustasch konsert. Hon har varit på alla Arvika-festivalerna sedan starten och är mycket imponerad av utvecklingen: "Från cirka 1000 pers första året till det här! Först toppade de med Einstürzende Neubauten, sedan Kraftwerk, sedan chockade de med Depeche. Det är ett jättefrågetecken vad som händer härnäst." På frågan om hon återkommer nästa år blev svaret: "Känner att jag är tvungen. Det här är ´min festival´".
Jag hittade ett skivtält och inhandlade ett ex av Blondies "Plastic Letters" på vinyl för 49:-. Nöjd.
5/4-09
Åker 45:an mot Göteborg. Dunkar plåt till gamla hits när vi passerar Trollhättan och svänger fnissande in framför porten precis som Demerts "Den kaxiga myran" tonar ut. Trött, musikhög och lycklig. Här ska duschas!
2/7-09
Skugga under trädet. Sopbilen åkte just. Luktade inte lika illa som jag befarade. Snart blir jag hämtad, bil upp till Arvika, till skogen och musiken. Jag har resfeber i blodet och Bob hund-skivor i handväskan. Spelschemat är kollat och nätterna kommer fyllas av musik. Det kan inte bli annat än bra.
Hamburgare från Max, tjafs och kaffe. M håller på Martin, jag håller på Dave. Varmt som fan. Passerat bron tre gånger. Snygg bro. Äntligen lyckats synka nya radion med spellistorna på mobilen. Schysst. "Martin är ju nåt eget", säger M med kaffekopp i hand. Äsch, han är för söt. Seniga grabbar som ser lite sletna ut rockar bättre.
Klockan är 17.40. The Sounds har just avslutat sin spelning. Deras hitar har fått mossa på sig för länge sedan. Sången sitter inte och det låter på det stora hela illa. Jaja, finns mer.
M och jag har velat runt och försökt hitta ingångar, vip-ställen med mera. Det har gått sådär. Info visste inte, folk i presscentrat visste inte och funkisarna visste inte, men det löste sig. Villiga att hjälpa till var de i alla fall. Vip är ett bra place, ett andningshål i bruset.
Röyksopp är ok i ett par låtar, sedan tröttnar jag. Det är för soft, men snyggt som bakgrundsmusik. NIN ger mersmak. Maffigt, snyggt och vacker rundgång. Yey! Saknade "Closer".
3/7-09
Frukost vid sjö. Varmt i vattnet. Snart dags att dra till området. Förfest inför DM, sedan Welle:Erdball, Bob hund och De/Vision. Avslutar med DM. Ser fram emot dagen!
Det dånar ut önskelåtar med DM. Tungt pa-system. Solen gick just i moln.
Welle:Erdball = dansa, dansa! Commodore 64, blippblopp, rosa jätteballonger. Fantastiskt!
Bob hund om en dryg timme. Det skulle vara lätt för mig att säga att jag inte hittar hem, men det gör jag, tror jag...
Bob hund är konsert när den är som bäst. Öbergs mellansnack är smått genialiskt när han från filosoferande blajsnack ramlar in i nästa låttitel. Och nästa... Presentatörer – huka eder. Kontakt med publiken? Ja! Hits? Ja! Jag hoppade, tokdansade, sjöng högt och log mot regnet i solskenet. Sket fullständigt i leran och funderade över om det stämmer att jag inte har sett dem live sedan -97? Det gör det nog.
DM var en besvikelse. Jag hade verkligen sett fram emot konserten, men ljudet är för dåligt och jag saknade drivet, både hos band och publik. Deras scenshow och bakgrundsbilder var otroligt vackra, kvällssolen lös över Arvika och det var stort att de stod där på scenen. Men det lyfte aldrig. Kan ha varit för låtval, låtordning, arenatänk i festivalkostym, en mellandag på jobbet och en massa annat. Men jag ville ha mer. Och det fick jag inte. Dessutom är jag allergisk mot obalans i ljudbilden och falsk sång.
Imorgon ser jag fram emot att bli överraskad. Nu är det sovdags. Fåglarna kvittrar och jag njuter av lakan och att vila trötta ben.
4/7-09
Inleder dagen efter bad och frukost med att se improgruppen "Presens" köra i full fart. Fniss, sol och gräs. M och jag vrålade "Råddar´n" med jämna mellanrum. Kul att se honom igen. Efter framträdandet berättade han att han hade fått jobb i Linköping direkt efter scenskolan. Inte illa.
Wilson var en rejäl kick. Så skicklig och charmig. Hon bjuder verkligen på sig själv och växlar mellan instrumenten med given pondus. Hon jammade, flörtade och hade kul. Jag med. Henne ska jag se om på "Way Out West".
Tog mig ett snack med H under Mustasch konsert. Hon har varit på alla Arvika-festivalerna sedan starten och är mycket imponerad av utvecklingen: "Från cirka 1000 pers första året till det här! Först toppade de med Einstürzende Neubauten, sedan Kraftwerk, sedan chockade de med Depeche. Det är ett jättefrågetecken vad som händer härnäst." På frågan om hon återkommer nästa år blev svaret: "Känner att jag är tvungen. Det här är ´min festival´".
Jag hittade ett skivtält och inhandlade ett ex av Blondies "Plastic Letters" på vinyl för 49:-. Nöjd.
5/4-09
Åker 45:an mot Göteborg. Dunkar plåt till gamla hits när vi passerar Trollhättan och svänger fnissande in framför porten precis som Demerts "Den kaxiga myran" tonar ut. Trött, musikhög och lycklig. Här ska duschas!
Kommentarer