Etthundratrettiosjunde tanken: En bekännelse och lite annat

Var och fikade med R som startade Kulturbloggen idag. Hon är nere för att se U2. Om jag är avis? Jepp. Fast jag slutade köpa deras plattor efter Achtung baby. Har allt fram tills dess på vinyl. War är fortfarande mitt favoritomslag alla kategorier. Kulturell bakåtsträvare och nostalgiker? Jajjemän, står för det.

Ramlade inom second hand-skivaffären ovanför Rock house på Kungsgatan också. Där fanns en hel del. Jag lyckades hålla i plånboken, klappade några skivor och strosade vidare till Pop Boutique. Och nu kommer bekännelsen: Jag gillar att känna mig hemma i mina favoritaffärer; att snacka skivor, kolla nyinköp, få en kaffe och känna mig välkommen. Provade en grön 50-talsklänning som satt som en smäck, men avstod *applåder* och köpte ett skärp istället. Hör ni det, K & T, ett s k ä r p. Även de hårdnackade skola omvärdera sig emellanåt.

Nu ska jag hämta tvätten. Sedan blir det mer Sopranos. Imorgon kommer C. Hurra!