Tanke nr 450: Muttrar och läser

Avslutade Jenny Diskis "Till den skrivande kvinnans försvar" i helgen. Fick den av en kollega som hade ett extra exemplar. Jag muttrade lite efter att ha läst inledningen men fick höra att den "skulle bli bättre". Det blev den inte.

Fast den har fastnat, dessvärre av fel anledning. Det finns inte en enda person som man som läsare tycker om, eller fattar sympati för. Möjligen Jamyn, tjänarinnan, men bara lite. Tidstypiskt? Jo, men hos Diski blir karaktärerna svartvita, antingen eller, och därmed trista. Gillar idén om att skriva om en ovanlig kvinna i en strikt hierarkisk värld, fast den strandar. Det blir ett magplask.

Blir dock nyfiken på Montaignes Essayer. Alltid något.

*muttrar*

Har gått över till 1800-talets Småland istället. Dags för omläsning av Mobergs Utvandrar-serie. Det vet jag är bra.