Tanke nr 455: Saknad

Så var den slut, sista delen i utvandrarserien, Sista brevet till Sverige. Kom på mig själv med att jag saknade Karl Oskar, hans envishet och oförmåga att förlika sig. Det går inte att förlika sig. I det har han alldeles rätt.

Jag vet att jag kan öppna första delen och möta dem alla igen. Börja om från början, från sten och torka, över havet till det Nya landet. Men de ska få vila en stund. De finns kvar mellan pärmarna. Det är trösterikt.