Tanke nr 805: Pratbar

Idag, på väg till tandläkaren, kom mannen som ständigt spelar Gudfadern-temat på ngn typ av cimbalom på tunnelbanan fram till mig, log och sa. "Skarpnäck". Det kunde jag inte säga emot. Vi har setts ett antal gånger på gröna linjen. Sedan pratade vi vidare, så gott det nu gick. Några ord, mycket gester. Han hade fått ihop 50 kronor, jag hade inga pengar. Men ändå.

Åkte vidare mot Gamla stan. Var inom Wiklands i vanlig ordning men hade för en gångs skull gott om tid. Ägarinnan, vars namn jag faktiskt inte vet, och jag pratade om Lang och Eric Lundqvist när plötsligt Glenn (som inte var från Gbg, utan Stockholm) och hans vän kom in. Nä, jag har aldrig träffat Glenn förut – och inte hans vän heller – men det är liksom det som är det fina. Det blev ett samtal om Auster (som Glenn inte hade läst, men som hans vän älskade), Hustvedt och Murakami. Jag och Glenns  vän pratade ungefär lika mycket och sedan skakade vi hand. Han frågade efter mitt namn och presenterade sig själv som: "My name is Bengt, short for Benedictus". Där ser man. Dessutom handlade vi böcker. Det bara blev så.

Fortsatte till frisören och sjönk ner i hårmassage, färg och mera snack – om böcker och sommaren, hösten och allt däremellan. D kom och hämtade upp mig och vi avrundade med en sväng till det vanliga vattenhålet.

Väl hemma blev det varma mackor och katthäng. De klagade (katterna, inte mackorna) fast nu verkar allt lugnt. För övrigt ska jag gå och lägga mig. Och vara tyst.