Tanke nr 869: Sov gott älskade Kirk

Var är Kåå? Jag tror att han just nu ligger i en solfläck på en luddig matta. Han har nyss ätit massa mjukmat och är alldeles, alldeles nöjd. Han purrar lite där han ligger och vänder sin luddiga mage i vädret. Om en stund vaknar han till och går och kattuperar någon, kanske sin mamma, kanske sin moster. Han buffar med huvudet, och lägger sig bestämt till rätta.

Älskade, älskade Kirk, killen, pälsklingen, gubben, Kååslan …  I kväll fick du somna in. Femton fantastiska, purriga, mysiga år fick vi tillsammans med dig. Det är så tomt, trots att din syster ligger bredvid oss just nu. Hon saknar dig också. Det är jag övertygad om. Det var ett av de tuffaste beslut vi fattat, men en alldeles trött Kåå, en som inte vill äta, inte dricka, knappt orkar kela … Det är ingen nöjd Kåå. De sa att du var väldigt, väldigt sjuk. Vi visste, men helvete vad vi är ledsna. Hälsa Jullan, Surre, Ingrid, Åke, Herkules, Thisbe och alla andra fantastiska katter där upp i katthimlen. Sov gott lilla killen. Matte och husse älskar dig. Alltid.