Tanke nr 882: Teknikens under

I torsdags kväll ringde det på mobilen. Trodde först att det var brorsan, men det visade sig vara W som hade fasterabstinens och som smög omkring ute i trädgården, lyssnade på ugglor och skällande hundar och pratade med mig. Han pratade på om allt och ingenting. Bland annat nämnde han att lilla L skulle sova och det var viktigt att inte störa henne. Det kan vara anledningen till att hans föräldrar gett honom telefonen, bett honom kolla posten och samtidigt ringa sin faster. 

– Vi kan lägga på nu faster J och sedan kan jag ringa upp dig igen.

– Ok … Varför då?

– Så vi kan prata på Skype och så kan jag äta macka och så kan du också göra det.

– Visst.

[Ungefär fem minuter senare ringer han upp igen.]

– Ser du mig faster J!?

– Japp, jag ser dig. Ser du mig?

– Ja! Jag sitter på trappan och äter macka.

– På trappan!? Är du fortfarande ute?

– Ja. Vi skulle ju sitta här på trappan och äta. (Han har lagt telefonen i knät så han kan titta ner på mig då och då samtidigt som han äter och spanar ut över trädgården.)

– Nu skulle jag vilja sträcka mig igenom telefonen och komma ut på din sida och krama dig.

– Det hade varit mysigt faster. Då kunde vi sitta här på trappan ihop. Du och jag och katten.

– Katten?

– Jag spillde mjölk. Å nu sitter det en katt här. Den brukar sitta här med mig.

– Klart den gör. (I alla fall brukar den det i W:s fantasi.)

– Nu ska katten gå hem. Och jag ska gå in. Men du kan ju ringa mig imorgon när jag har vaknat så kan vi prata Skype igen?

– Så gör vi. Hej så länge!

[Nästa dag ringer jag upp, dock lite senare än avtalat. W får med sig telefonen in på sitt rum.]

– Du får backa lite med telefonen W, annars ser jag ingenting. Just nu är det bara vitt.

– Men du är ju i polishuset! (Polishuset är i lego, min anm.)

– Är jag inne i polishuset?

– Ja *fniss*. Jag har satt telefonen där så du kan vakta tjuvarna som jag kommer med.

– Men vad bra! Då sitter jag här och vaktar.

[Något senare. Om jag fortfarande befinner mig inne i polishuset eller inte har jag glömt.]

– Ska du på fest idag, W?

– Ja, till Eliot. Ska inte du på fest faster J?

– Nä. Mina kompisar är bortresta allihop så jag och D ska vara hemma med Z.

– Men jag kan ju ringa upp dig på Skype sen och så kan du vara med på min fest!

Ibland är teknik fantastiskt. Särskilt när man har brorsbarns- eller fasterabstinens. Och det var fascinerade att se polishuset inifrån. Det hade jag ju inte kunnat i det här vi kallar den verkliga världen.