Tanke nr 965: Varm gröt och mjaufest

Lilla katten har en ny vana. Vid femtiden varje morgon sätter hon igång en rejäl mjaufest. Det är oftast ingen fel, dvs hon har mat och vatten och lådan är ok, så vi tror att hon bara vill att vi ska vara uppe och hålla henne sällskap. Knaskatt.

Tidigare i veckan satte hon igång i vanlig ordning. D vägrade vakna och sov vidare. Jag gick upp och kollade om det rådde brist i mat- och vattenskål. Nope. När jag gick och la mig igen kom en mycket nöjd katt upp i sängen och buffade och purrade innan hon la sig tvärs över mina ben och stensomnade. Tur att hon är så söt, annars hade hon legat illa till. Jag låg vaken, de andra sov. Så kan det gå.

Ett par timmar senare fick jag flytta undan katten. Jag var grymt hungrig och gick upp för att göra den sedvanliga morgongröten. När den var klar tog jag ut den ur mikron – och hällde ut en stor del av innehållet över mina fötter. Det blev kladdigt och jag brände mig. Så kan det gå. Helt övertygad om att det var kattens fel.

För övrigt är det dags för en bloggpost till: om släktbesök och teaterhäng.