Trettiofemte tanken: Hunger och kamplust

"Hören I ej hur mäktigt de skalla ut över världen befrielsens ord?"
Ur Arbetets söner

Var på Göteborgs Stadsteater och såg Hunger igår. Det började med att jag log för att mässingsmusiken strömmade ut från scenens uppbyggda hemlighus. Det fortsatte med att jag fick en tår i ögat till den jazziga versionen av Internationalen, kröp iväg under bänken under berättelsen om kvinnan som konsumerade sig till döds och gömde ansiktet i händerna när mixern färgades röd av köttsaft.

Kampen finns. Hungern likaså. Praktisk solidaritet sa en av skådespelarna. Ja, säger jag. Längtar efter
sång och intellektuell glädje.

Kommentarer