Etthundraförsta tanken: Långsamhetens lov

Om möjligt: prioritera egentid. Det är det bästa som finns. Det ger energi, tid för tankar att komma och gå och möjligheten att lyssna på en hel skiva från början till slut. Jag avslutade just Ett kolikbarns bekännelser av Håkan Hellström och blir alldeles rörd i ögat, särskilt av Hurricane Gilbert. Bättre vänskapsbevis får man leta efter.

Nu är det Dylan. Han pratsjunggnäller. Schysst. Åsså är det ju det här med sammanhang. Kolla här. Nu blev jag lycklig. Igen.