Etthundrasjunde tanken: Om dvärgar och lite så

Åkte spårvagn genom staden. Med svärd. Och dolk. Och rustning. De sistnämnda var nerknökade i en påse. Svärdet höll jag i handen. Det var tufft. Fast det är av latex. Mindre tufft. Men ändå, ni fattar känslan. Av någon anledning känner jag mig oerhört nära Gimli son av Glóin, Balin, Dvalin, Bifur, Bofur, Bombur och alla de andra. *fniss*

Läser Hylinger och trivs. Han har inledningar som ingen annan. Funderar över en "best of"-inledningarlista. Men det kommer en annan gång. Nu är det snarksnufsdags.