Tanke nr 172: Söndagsvanor och tantighet

När man är en glad pensionär
då är man glad i sinnet, lever på minnet
När man är en glad pensionär
då är man aldrig nånsin sur och tvär.
Om man är sjutti-, åtti- eller nittitvå
så sjunger man ändå, sjunger man ändå.
Vi går på kafferep och bara har det bra
för bra ska pensionärerna ha.
Pensionärsvisan, T. Skogman

Jag är en smula tant. På söndagskvällar lyssnar jag på Da Capo, just nu "Gråt inte Ann-Marie" med Ernst Rolf från 1929, i P4 för att sedan när det går, fortsätta med Wermelin i samma kanal. Fast det är mindre tantigt.

Jag har 60-talskappa också som får mig att se ut som ett svart litet ägg, stickad basker aka "russin", och en handväska kantad med kaninpäls. Sedan vill jag alltid sitta ner på bussen och tycker om att dricka kaffe på Ahlströms.

Kommentarer

Da Capo är ett trevligt program.
Och Wermelin är alltid Wermelin.
Anonym sa…
Tack för att du får mig att skratta tidigt måndag morgon! Svart ägg???
kramen
M
Jenny sa…
M: Ja men, som en ägghalva då? Du ska få se.

Petter: Jepp. Och en pensionär är (nästan) alltid en pensionär ;).