Tanke nr 174: Drakbarn på bussen

I lördags, efter en ohemult lång dag med shopping på bland annat NK, åkte jag bussen hem. Vid Centralen kom det på en mamma och hennes två söner. Killarna banade sig väg mot sätena längst bak i bussen där jag satt. Den ene kröp upp bredvid mig och kikade ut genom bakfönstret. Han hade en lång, grön, tjock svans med taggar. Hans bror stod nedanför och hade en blinkande, snurrande plastmojäng med fyra dinosaurier på.

Följande dialog utspann sig mellan mig och killen i svans (det var när han satte sig ner och snyggt rättade till svansen så att den inte skulle picka honom i huvudet):

- Vilken snygg svans du har!
- Ja.
- Och lång.
*lillbrorsan blinkar och blippar under tiden*
- Mmm. Det är en dinosauriesvans. Jag har mask också!
*killen knör sig fram till sin mamma som står i mitten av bussen och kommer sedan tillbaka till mig*
- Kolla!
*han trär på en grönmålad frigolithuva formad som ett dinosauriehuvud och tittar glatt på mig*
- Vilka farliga tänder. Så coolt. Har ni sett dinosuarierna på Scandinavium?
- Ja. De var stora. Men Tyrannosaurosen hade en stålställning under magen. Det var konstigt.
- Mmm.
- Du kan dra i svansen om du vill.
*jag drar*
- Den sitter fast.
*han drar upp jackan och visar att den sitter fast med ett bälte*
*lillbrorsan ger mig ett leende och sträcker fram sin snurrpryl*
- Så häftiga saker. Jag vill också gå dit.
- Det kan du. Det är öppet imorgon också.

Sedan var jag tvungen att gå av.