Tanke nr 920: Ta kort på kort

Igår gjorde jag min andra #tbt på Instagram, det vill säga blickade bakåt och delade med mig av en bild ur det (i det här fallet, läs mitt) förflutna. För att kunna lägga upp bilden, en papperskopia, fick jag helt enkelt med mobilens hjälp ta kort på ett kort.

På tvärbanan på väg till kontoret i morse tänkte jag att det var en konstig sak att göra; ta kort på kort. Jag kan sakna papperskopiorna, papperskorten. Jag kan sakna att sitta och välja ut bilder som sedan ska sättas in i ett album. Jag kan till och med sakna det där att det ju sen alltid är samma bilder, i samma ordning, i det där albumet.

Jo jo, ens Instagramkonto kan ju fungera som ett personligt – och lättanvänt – fotoalbum, men … det känns ändå inte lika "riktigt" som ett album med slitna pärmar som är tummat och vikt, som bär spår efter kladdiga tummar och som luktar vind och gammal tobaksrök. Det har ingen charm, ingen själ.

För övrigt är det dags att packa ihop på kontoret och ta helg.