Tanke nr 985: Konduktörer vs kontrollanter

När jag ska till jobbet, som idag, åker jag först t-bana – sedan tvärbana. Tvärbanan är en liten spårvagn som går på tvärsen mellan två tunnelbanelinjer, den gröna och den röda.

T-banan är aldrig speciellt charmig, men jag har gillat att åka tvärbana. Dels för att det påminner om Göteborg, dels att det – fram tills för inte så länge sedan – har funnits konduktörer som har gått igenom vagnarna och blippat åkkorten.

Nu finns det inga konduktörer mer. Istället kommer det på grupper om tre till fyra kontrollanter på vars arbetskläder det står "Biljettkontroll och kundservice". Meh. De där två orden hör på intet sätt samman, inte i det här fallet.

Jag saknar konduktörerna, han som alltid hade hörlurar och som dansade genom vagnen medan han hälsade och blippade eller han som satte sig ner på sätet bredvid mig och pratade om allt och ingenting en förmiddag när det inte var så mycket folk till exempel. Konduktörerna hade jag en relation till. De stod för kundservice. Ja, de kontrollerade biljetterna men de var vänliga samtidigt. De hälsade, de kände igen en, de gjorde att det var trevlig att åka tvärbana.

Kontrollanter däremot – de är inte trevliga. De blänger, kommer i grupp, och utgår ifrån att folk gillar att fuska. Om någon nu inte har blippat sitt kort mot "stolpen" på hållplatsen blir de ifrågasatta, fastnaglade i sätet av minst två, gärna tre, kontrollanter som hotar med att kontakta polis om de inte visar sina kort – eller så får de, som idag, gå av på en hållplats för att blippa sitt kort och sedan åka vidare med nästa vagn. Trams.

Jag är inte längre glad när jag åker tvärbana. Jag blir irriterad på kontrollanterna, på deras attityd. Jag vill ha konduktörerna tillbaka. För övrigt anser jag att lokaltrafiken ska vara gratis. Hai.