Tanke nr 986: När tiden står stilla

För ungefär en månad sedan var jag ute en sväng med vänner från förr, vänner från förr som då bodde i Göteborg allihop, numera bor vi alla i huvudstaden. Då, det vill säga för 20 år sedan, var bandet någon sorts kärna och runt omkring fanns flickvänner och vänner. Vi hängde tillsammans, var ute tillsammans, chit chattade tillsammans, Oktobier-festade tillsammans, blåmåndagsfirade tillsammans ...

Den där kvällen för ungefär en månad sedan var ... fin. Vi tyckte alla att det var rätt skumt att vi satt på en restaurang i Stockholm och inte på en krog i Göteborg. Alla som brukade vara med då var inte med nu av flera olika anledningar, och vi såg alla lite klädsamt äldre ut – med det var bara på utsidan. På insidan är vi desamma.

Livet har tufsat till oss allihop på olika sätt, men det fina är att vi på grund av detta har kommit närmare varandra. Vi vågar prata om sådant som behövs pratas om, och vi behöver inte prata om vissa saker för dem förstår vi i alla fall. Vi tycker om varandra även om vi inte säger det och vi trivs fortfarande tillsammans trots att 20 år har gått.

På något sätt har tiden stått stilla – och jag gillar det.