Tanke nr 1006: Mössor på stan

Som ni kanske vet är jag inget stort fan av att sätta på mig en mössa när det är kallt ute. Jag har inte frusit speciellt genom åren och har tyckt att det har varit bökigt att komma ihåg att man har med sig en mössa, var man har lagt den och sådär.

Men några mössor har ändå använts och älskats: den svarta 60-talskepsen i sammet från Monsoon som jag fick av dåvarande pojkvännen när jag fyllde 18 -92 och leopardmössan i fuskpäls som jag köpte i London när vi var där med familjen för att fira mammas 50-årsdag -97 (och som även är känd som mössan som sjunger Burnin' – internt 90-talsskämt) till exempel.

Förra veckan när jag satt på tunnelbanan på väg hem från jobbet blev jag förälskad i mössan som hipsterkillen mitt över hade på sig. Den var i form av en vanlig, stickad toppluva, roströd i färgen och på den uppvikta kanten stod det "M E O W" och O:et hade morrisar – och öron. Ursött!

Mössa (och bild) från Tradera.

På andra sidan gången satt en kille på vars mössa det stod RUN–DMC. Inte lika sött, men mössan var cool. Skulle nästan kunna tänka mig att ha en sån.

Mössa (och bild) från Netshirt.

Jag tog upp det här med mina mössfunderingar på lunchen dagen efter. Det visade sig att även mina kollegor hade spanat på mössor. Och att de hade lagt märke till att många, såhär efter jul, hade mössor med öron på. Kattmössor liksom.

Och har man en gång börjat spana efter mössor med öron så ser man dem överallt. Jag är spekulant på en som ser ut ungefär som mössan ovan, bara så ni vet.

För övrigt är det dags att äta lunch. Hai.