Tanke nr 1115: En fin pratstund

I måndags kväll satt jag och pratade med brorsan. Jag sa att jag gärna gick förbi vår gamla dagmamma, A-B, om det fanns möjlighet. Jag har tänkt en hel del på A-B och hennes man G det senaste. Och som de uppmärksamma octobloggsläsare ni är så minns ni säkert inlägget om mina sommarminnen från den tiden jag var dagbarn hos A-B. Om hjärnan är inställd på semesterläge och ni inte längre minns vad inlägget handlade om, kan ni läsa det här.

I måndags köpte brorsan en cykel och igår gav han sig ut på en cykeltur med W och W:s kompis O. När de kom hem igen sa bror: "Vi cyklade runt Fagaredssjön och träffade A-B! Jag sa att du var på besök och att jag skulle se om du ville följa med tillbaka och hälsa på." Om jag ville! 

I ett nafs fixade bror och M till en cykelutflykt, inklusive bad, fikakorg och dagmammebesök. Jag fick låna W:s nya cykel så tog han sin gamla. Det var inte en så stor cykel men den har massa växlar. Coolt. Sen gav vi oss av, hela gänget, inklusive O som också var sugen på att bada. "Vad sportig du ser ut syrran. Springa fort-skor och racercykel, inte dåligt." Jag har en snäll bror som ni hör.

Vi började med att cykla hem till A-B – och där blev jag kvar. De andra fick ta sig till badsjön utan mig. Vi satt på verandan, drack saft och pratade om vad som har hänt sen senast. Senast ... det var när brorsan tog studenten*. Vi enades om att det var för cirka fem år sedan. Jag fick höra hur läget var med alla, inklusive de själva och de som var dagbarn samtidigt som jag och brorsan. De frågade hur jag hade det och jag berättade om D, företaget och lite annat. De fick se en bild på D också. "Han ser mysig ut", sa A-B. Jepp, det är han.

Jag vet inte riktigt hur länge vi satt där och snackade om dåtid och nutid om vartannat, men till slut kom badgänget tillbaka och sa att de var på väg hem. Sen tog det lite tid till tills jag hade fått några bullar och en handduk av brorsan eftersom jag faktiskt ville bada innan jag också tog mig hem. A–B klappade mig på kinden när jag skulle gå, och det gjorde mig lite rörd.

Det var så fint nere vid sjön, och mycket var sig likt. Den lilla bassängen fanns kvar, det hade tillkommit en brygga, och en badflotte, och det var lite folk där men det var inte trångt. Jag simmade runt lite och kände mig nöjd innan jag satt upp på cykeln igen och trampade hemåt.

En av grannarna, H-M, kom in lagom till fotbollen. Ungarna försvann in på olika rum, eller trängdes lite i soffan. Jag var nöjd, även om Belgien inte gick vidare. För övrigt är det dags att samla in lite barn och se ytterligare en semifinal i fotbolls-vm.

* När brorsan tog studenten? Det får ni fråga honom om.