Tanke nr 1139: En kväll med Torsson

Kommer ni ihåg inlägget där jag skrev om Torsson i slutet av augusti? Om inte hittar ni det här. Vi fick biljetter till spelningen på Södra teatern. Och i torsdags var det dags. Det var mycket folk och glad stämning.

Konserten inleddes med "Klippans centrum", en av mina favoriter, och sedan ramlade det på i fin takt. Mellansnacket var fnissigt och finurligt och det svängde bra, ibland till och med för bra. Det ligger en viss charm i tafflighet, men efter 40 år är de helt enkelt ... lite för bra. Fast jag köper det ändå.

Jag kommer inte ihåg låtlistan i ordning, men "ELMIA – Jordbruksutställning" var med, så även "Jag minns en gammal bil", "Det spelades bättre boll", "Älgjakten", "Tivoli", "Sverige", "Turistinformation", "Son av Ayatollah", "Bröderna Holm", "Volleyboll Molly", Trollskog", "Blodomloppet", "Det vore lång väg att gå", "Max och Nisse", "Rim och reson", "Bakom lasarettet", "En tung missbrukare", "Den stora smällen", "Ost, vin och fotboll", "Tre kusiner", och minns jag inte helt fel var även "Sommens strand" med. Jag har säkert glömt någon låt, men i alla fall. Jag saknade dock "Öresundstwist" fast man kan inte få allt.

Det jag däremot a l l t i d vill slippa är alla ni som går på konsert, eller på bio för den delen, och beter er som att ni: a) är hemma i ert eget vardagsrum och såg konserten/föreställningen/filmen på tv, b) högljutt kommenterar ovidkommande triviala tristheter om vad som sker på scenen för den som sitter bredvid er i soffan/lokalen. Håll tyst. På Torsson-konserten fick jag delvis sitta och hålla för ena örat eftersom personen en stol ifrån mig betedde sig precis som ovan. Det kändes som att jag fick höra stora delar av konserten genom ett par hörlurar där den ena luren hade lagt av. Klarar ni inte av att bete er – stanna hemma. Och för den som nu sitter och muttrar om att det är snobberi och att jag kan gå på finkultur som operan om jag inte vill bli störd – lägg ner. 

För övrigt är det slut på rant och det regnar ute.