Sextiofjärde tanken: Om att vilja och vara tvungen

Igår natt låg jag och tittade på min strutsäggslampa från Skåne, lyssnade på Spotify och tänkte. Det var ungefär samma funderingar som när jag körde bil häromsistens. Vad är det man måste? Vad är det jag vill? Vad är det som bara är konstruerade borden utan egentligt innehåll?

Det är som att lägga pussel. Det går inte att pressa in bitar som inte passar in i helheten. Hittar man inte rätt del får man leta tills man hittar den. Även om alla delar till en början ser likadana ut. Och pusslet innehåller 1000 bitar. Minst.

Någonstans här kör jag fast.