Tanke nr 1077: En solig helg i Skåne
Härom veckan tog D & jag våra väskor och tog tåget ner till Göteborg. Där mötte vi upp M, D:s yngsta brorsbarn, och hennes mamma för lunch på indisk restaurang och diverse shopping inne i det stora köpcentret innan D, M och jag hoppade på Öresundståget mot Ängelholm.
Jag tycker om att åka längs med västkusten söderut. "Titta! Havet, det riktiga havet", sa jag till M. Hon tittade ut genom fönstret, tittade sedan på mig och sa: "Ja". Det är klart hon sa så. För henne är det ju så havet ser ut. Jag håller med henne. Det är därför jag vägrar att kalla Östersjön för hav, det är för sött och för litet.
Väl framme i Skåne mötte A upp oss och körde ut oss på den skånska landsbygden. Vi checkade in på "övernattningen", deras uthyrningsdel. M flyttade snabbt in i rummet med våningssängarna och sa till oss att hon inte hade några som helst problem med att sova ensam. Det hade hon inte heller.
Fredagen avslutades med ett besök inne i stallet. Hönsen var förvirrade och några av dem hade gått och lagt sig ovanpå ett får, de hade sina respektive spiltor bredvid varandra. Det visade sig att dörren till hönsens spilta hade blåst igen, därav förvirringen. Fåren såg dock rätt nöjda ut – både med och utan fjäderfä.
På lördagen gav vi oss av upp i skogen för att hjälpa till att dra kvistar medan A och N körde maskiner av olika slag. De håller på att ta hem vinterveden. Många lass kommer det att bli. Vi fikade mitt i en glänta och solen var varm. Jag hade kunnat dra kvistar i flera dagar tror jag. Det var oerhört tillfredsställande att liksom skapa ordning i kasoet av fällda träd, löv och ris. Fast man blir nog aldrig färdig ...
På eftermiddagen blev det ridlektion för M. "Det där har hon gjort förut", sa sonen som tittade på. Jepp, hon hade koll. Varken D eller jag var hågade för att ta oss upp på hästryggen. Det får bli en annan gång.
Ingen var sugen på att laga middag så A, M och jag lassade in oss i bilen och åkte in till "vår" kinakrog i Ängelholm. Den har funnits där på samma ställe sedan jag lärde känna A för sådär en 30 år sedan. Håhå jaja.
På söndagen hann vi med att besöka hästarna i skogshagen, beundra A:s pappas vattenfyllda "hål" (hans födelsedagspresent för ett par år sedan) där han tittar på smådjur och fåglar, hänga i stallet, klappa alla fyra katterna, klappa och gosa med hunden och äta äggmacka.
Vid lunchtid var det dags att åka hem igen. I Göteborg väntade T & V på Centralen för att plocka upp M, D och jag köpte var sin halv special på Franks och hann hänga en stund i Trädgårdsföreningen innan tåget avgick mot Stockholm.
Det var en fin helg, det var det. Och om någon undrar: lilla katten hängde med sin idol Johan under tiden vi var iväg på våra skånska eskapader. Hon var nöjd. Det var han också. För övrigt kan det hända att jag skriver ett inlägg till.
Jag tycker om att åka längs med västkusten söderut. "Titta! Havet, det riktiga havet", sa jag till M. Hon tittade ut genom fönstret, tittade sedan på mig och sa: "Ja". Det är klart hon sa så. För henne är det ju så havet ser ut. Jag håller med henne. Det är därför jag vägrar att kalla Östersjön för hav, det är för sött och för litet.
Väl framme i Skåne mötte A upp oss och körde ut oss på den skånska landsbygden. Vi checkade in på "övernattningen", deras uthyrningsdel. M flyttade snabbt in i rummet med våningssängarna och sa till oss att hon inte hade några som helst problem med att sova ensam. Det hade hon inte heller.
Fredagen avslutades med ett besök inne i stallet. Hönsen var förvirrade och några av dem hade gått och lagt sig ovanpå ett får, de hade sina respektive spiltor bredvid varandra. Det visade sig att dörren till hönsens spilta hade blåst igen, därav förvirringen. Fåren såg dock rätt nöjda ut – både med och utan fjäderfä.
 |
| Hallå, vem är du? |
 |
| Bää som chillar. |
På lördagen gav vi oss av upp i skogen för att hjälpa till att dra kvistar medan A och N körde maskiner av olika slag. De håller på att ta hem vinterveden. Många lass kommer det att bli. Vi fikade mitt i en glänta och solen var varm. Jag hade kunnat dra kvistar i flera dagar tror jag. Det var oerhört tillfredsställande att liksom skapa ordning i kasoet av fällda träd, löv och ris. Fast man blir nog aldrig färdig ...
På eftermiddagen blev det ridlektion för M. "Det där har hon gjort förut", sa sonen som tittade på. Jepp, hon hade koll. Varken D eller jag var hågade för att ta oss upp på hästryggen. Det får bli en annan gång.
 |
| Docka, M och S. |
Ingen var sugen på att laga middag så A, M och jag lassade in oss i bilen och åkte in till "vår" kinakrog i Ängelholm. Den har funnits där på samma ställe sedan jag lärde känna A för sådär en 30 år sedan. Håhå jaja.
På söndagen hann vi med att besöka hästarna i skogshagen, beundra A:s pappas vattenfyllda "hål" (hans födelsedagspresent för ett par år sedan) där han tittar på smådjur och fåglar, hänga i stallet, klappa alla fyra katterna, klappa och gosa med hunden och äta äggmacka.
Vid lunchtid var det dags att åka hem igen. I Göteborg väntade T & V på Centralen för att plocka upp M, D och jag köpte var sin halv special på Franks och hann hänga en stund i Trädgårdsföreningen innan tåget avgick mot Stockholm.
 |
| Solig söndagseftermiddag i Trädgårdsföreningen. |
Det var en fin helg, det var det. Och om någon undrar: lilla katten hängde med sin idol Johan under tiden vi var iväg på våra skånska eskapader. Hon var nöjd. Det var han också. För övrigt kan det hända att jag skriver ett inlägg till.
Kommentarer