Tanke nr 1127: Språkfilosoferar

Igår satt jag på t-banan och hörde en konversation på spanska. Jag tänkte, som jag har tänkt flera gånger tidigare, att spanska är ett språk jag vill kunna prata. Bästa sättet skulle vara att flytta till exempel Spanien och bara lära sig. Vara tvungen att lära sig. Att plugga lockar inte.

I konversationen var det flera ord som jag kunde gissa mig till vad de betydde. Plötsligt dök det upp ett engelskt ord, och någon gång ett svenskt.

Jag funderade över vad som händer i hjärnan när man förstår ett annat språk, alltså utan att översätta. Ett annat än sitt modersmål menar jag. När man kan tala, läsa och förstå andra språk utan att behöva koncentrera sig eller tänka på hur, och på vilket sätt, tankarna blir ord och meningar. När hjärnan bara gör kopplingarna utan att märkbart anstränga sig.

Engelska funkar så för mig nuförtiden. Och jag har aktivt noterat att det är så och jag gillar det. Det är med viss avundsjuka som jag kan höra andra människor obehindrat växla mellan olika språk: arabiska, svenska och engelska - ibland till och med i samma mening.

Vet ni hur det här fungerar? Vad är det som händer i hjärnan när olika språk kan husera där liksom sida vid sida? Berätta gärna.

För övrigt är det dags att fortsätta läsa nästa Neil Gaiman-bok: American Gods. Har bara kommit några sidor och är redan fast. Det kan bli en av årets bästa läsupplevelser. Den som läser octobloggen får se.