Tanke nr 1208: Ett café från förr

För ett par veckor sedan brottades jag med ett namn som jag inte kom ihåg. Namnet gällde ett kafé som låg på Avenyn där man blev serverad vid bordet. Det här med Göteborgs kaféer och kafékultur är något som jag har funderat över en hel del den senaste tiden. Det hör ihop med att jag tycker att 10-talet är rätt blurrigt i minnet medan 90-talet är lättare att komma ihåg. Kanske börjar jag bli gammal ...

I alla fall, det är rätt knepigt att hitta info om 90-talets Kafégöteborg. Jag har tidigare skrivit om Hagabions kafé där vi hängde efter orkesterrepen i Adolf Fredriks kyrka och drack hallonsoda och åt stora kanelbullar. Eller Java på Vasagatan, mörk, mysigt och gott kaffe. Eller Krasnapolsky på Storgatan som hade grymt goda grillade mackor. Eller Tintin och Engelen som båda var nattöppna och där det hände att vi hamnade mer än en gång efter att ha varit ute sent. Eller George du Wal vid Domkyrkan som var lite finare, men där man kunde hänga i timmar.

I jakten på kaféét vars namn jag hade glömt, muttrade jag över låsta tidningsartiklar, spanade på bibliotekens kataloger, blev förvånad över alla avhandlingar i etnologi från GU och kom sedan på att Ina Lundström hade tipsat på Instagram om att det gick att kolla gamla tidningar från KB på nätet: tidningar.kb.se. Sedan försvann jag i drygt fyra timmar ...

Jag hittade bland annat min egen – och min brors – födelseannons, en grattisannons när jag fyllde nio, notiser om Filosofisticata, en recension av Almost Golds första demo, jobbannonser från Televerket, föräldrarnas lysningsannons, jag och min framtida svåger som tycker till i Arbetet ... och ja just det: namnet på kaféet. Det var Moster Tildas.

För övrigt är det ganska sent och jag ska leta vidare i tidningsarkiven. Dessutom behöver jag få tag i På kafé i Göteborg: en kalejdoskopisk rapsodi av Rune Oxelqvist och Rune Olofsson från 1988.