Tanke nr 161: Om min mormor

"Pettersson: två t och två s. Inget knussel här inte." Så skrev min mormor till mig någon gång på 80-talet när vi brevväxlade med varandra och jag hade funderingar om hur hennes efternamn stavades. Nej, inget knussel där inte.

Jag minns hur det var att bo hos henne några dagar: att bli bortskämd med frukost och te i den rödvita koppen med kinesiskt mönster, om att få Östras Mellanfina med medisterkorv och bläddra i en Allers under tiden. Vi gick och handlade, tog bussen till kyrkogården och hon berättade om de olika släktingarna som fanns där, vi gick på kondis och handlade lite på Stora Torg.

På kvällen var det fika, en liten chokladbit och tv-program. Var Sten Nilsson från Sten och Stanley med blev hon lycklig: "Han har ju ett så fint leende". Sedan bäddade hon ner mig i nymanglade lakan, stannade pendylen för att det inte skulle ticka så högt och önskade godnatt.

Min mormor finns inte mer. Hon dog imorse. Jag kommer att sakna henne.