Tanke nr 162: Ett icke-boktips

Läst just ut Marmeladprovet av Vibeke Olsson. Den behöver ni inte läsa så tillvida ni inte vill ha en huvudperson som sida upp och sida ner tycker extremt synd om sig själv, skyller sin olycka på sin mor, vill ha tillbaka en man som har lämnat henne, och tror sig vara ensam i världen. På sista sidan sansar hon sig. Men då är det för sent. Dessutom kunde boken kortats till en tredjedel av dess nuvarande omfång. Upprepningar kan vara stilistiskt snygga, men för mycket, hela tiden, om och om igen blir bara grått och geggigt.

Vill ni ge er i kast med Vibeke Olsson, läs Molnfri bombnatt eller Hedningarnas förgård.