Tanke nr 757: Februari?

Det är tydligen februari. Hur hände det? Jag hänger inte riktigt med. Dessutom har det klagats på att det bloggas för sällan. Jaja, det är en världslig sak.

Fortfarande alldeles för mörkt ute. Men förra lördagen lystes världen upp en smula: befann mig på Hallwylska. Vilket ställe. Speciellt fint nere i köket måste jag säga. Spred pamfletter, höll tal, var en smula medmänsklig och sådde en och annan tanke förhoppningsvis. Såg nyss att de har en hattutställning. Och att en av dem som jag har läst exjobb för, M. Barolo, har utställning. Behöver nog gå dit igen.

Idag var det fika hos grannarna. "Bra besök. Man behöver inte gå ut", som D sa. Helt riktigt. Så bjöd de på banankaka och jag blev en smula nostalgisk. Mormor + banankaka = sant. Vi hann med att prata bröllop vi minns, konstiga jobb och hur man sätter upp en hylla också. Trevligt.

Nu behöver jag gå och lyssna på en singel eller två. M kom med ett gäng utrensade när han var här på musikquiz. Skivpucken hade fastnat i en av dem vi hade lyssnat på. Tur att jag såg den. Skulle inte ha letat efter den i singelfodralen annars.

Den lilla katten jobbar på sin nya roll som sappör. Näe, hon läser inte "Det blåser på månen". Hon gräver små gångar under överkastet och försöker bli osynlig så hon kan attackera sin husse när det är sängdags. Söt men knäpp.

För övrigt har jag läst en Trenter och funderar på vad nästa vecka har att bjuda på: korr av manus, rapportskrivande, möten och att träffa en vän från förr. Åtta år sedan sist. Vi har en del att prata om ...