Tanke nr 763: Dikter överallt

Lilla katten och jag hänger i sovrummet. Jag tjuvmatar henne med torrisar som den större katten inte får äta. Fast nu har hon tröttnat och vill ut. Och två sekunder senare vill hon komma in igen. Jaja, det är som det brukar.

En av kontorets fotografer, en webbdesigner och jag pratade poesi under eftermiddagsfikan. Ingen av dem hade läst Bukowski. Så jag har precis skickat lästips: Dikter för döende vilsna och döende veka stolta och sköna och Dagarna rusar iväg som vilda hästar över bergen. Bukowski är bra han.

För övrigt väntar Jävla John av Eva Dozzi på att läsas, idag var det fortfarande ljust klockan 17 och jag fick sol på huvudet under lunchen. Det går framåt, det gör det.