Tanke nr 1086: En doft av sommar
Det är snart 28 °C ute. Igår var det nästan lika varmt. Kontoret blir något av en bakugn på sommaren, så det är skönt att kunna sitta på balkongen och jobba.
Jag kom att tänka på min kollegas dotter som lärde sig cykla i helgen. Det finns ett kort av henne på Insta där bildtexten är: "Cykla helt själv"-frihetskänslan. Jag vet inte riktigt när jag lärde mig cykla, men jag minns att min första cykel var röd. Sedan hade jag en som var mörkrosa/cerise. Jag minns att jag drömde om att ha en cykel med bockstyre, som J (mer om henne här), men det fick jag inte. Fast min cykel hade tre växlar och hängde med ända tills jag flyttade in till Olofshöjd. Där blev den lämnad med punka i ett cykelställ när jag flyttade västerut, till Oxhagsgatan. Tanken kan nog ha varit att jag skulle hämta den, men det blev liksom inte av. Så kan det gå.
Det visade sig alldeles nyss att jag fortfarande kommer ihåg båda verserna av "Den blomstertid nu kommer" (satt och nynnade på balkongen) och jag kan fortfarande känna känslan av kommande ledighet.
Ett speciellt somrigt minne är att vara hos A-B, vår dagmamma, på sommarlovet. Inte behöva åka till skolan, utan bara vara där i huset i Flabäck. Vi fick gå ner i källaren kl 9 för att se "Sommarmorgon".
Var det varmt kunde det hända att vi gick till Fageredssjön och badade. Jag tyckte bäst om när det bara var vi där. Jag minns hur det var att ha den lilla bassängen till höger om bryggan alldeles för mig själv, jag minns solen och lugnet.
Vad gjorde jag mer? Tja, läste Kalle Anka till exempel. A-M:s man G hade samlat flera års Kalle-tidningar i speciella Kalle Anka-pärmar som var gula. Jag kunde sitta vid det runda köksbordet och ha ett par tre sådana pärmar framför mig. Tidningarna var sorterade i ordning så det gick lätt att bara läsa vidare i äventyren.
Jag ritade säkert också, eller fick med mig de andra barnen i någon lek. Kanske fick jag låna trangia-köket och blanda Vårgårdaris med vatten som jag sedan matade de andra med. Eller så var vi ute i trädgården, klättrade i klätterträdet eller lekte i det lilla utrymmet under rutschkanan. Jag minns att jag satte upp tyg där, med hjälp av häftstift, som delade av det redan minimala utrymmet i två delar. Sedan bäddade jag ner några av småbarnen bakom skynket. Jag kan ha lekt Katitzi, eller indianer. Antagligen Katitzi. Det fanns en utklädningslåda och jag minns att jag klädde mig i långa kjolar. Jag tycker fortfarande om Katitzi. Senast jag läste alla böckerna var för tolv år sedan:
Jag kom att tänka på min kollegas dotter som lärde sig cykla i helgen. Det finns ett kort av henne på Insta där bildtexten är: "Cykla helt själv"-frihetskänslan. Jag vet inte riktigt när jag lärde mig cykla, men jag minns att min första cykel var röd. Sedan hade jag en som var mörkrosa/cerise. Jag minns att jag drömde om att ha en cykel med bockstyre, som J (mer om henne här), men det fick jag inte. Fast min cykel hade tre växlar och hängde med ända tills jag flyttade in till Olofshöjd. Där blev den lämnad med punka i ett cykelställ när jag flyttade västerut, till Oxhagsgatan. Tanken kan nog ha varit att jag skulle hämta den, men det blev liksom inte av. Så kan det gå.
Det visade sig alldeles nyss att jag fortfarande kommer ihåg båda verserna av "Den blomstertid nu kommer" (satt och nynnade på balkongen) och jag kan fortfarande känna känslan av kommande ledighet.
Ett speciellt somrigt minne är att vara hos A-B, vår dagmamma, på sommarlovet. Inte behöva åka till skolan, utan bara vara där i huset i Flabäck. Vi fick gå ner i källaren kl 9 för att se "Sommarmorgon".
Var det varmt kunde det hända att vi gick till Fageredssjön och badade. Jag tyckte bäst om när det bara var vi där. Jag minns hur det var att ha den lilla bassängen till höger om bryggan alldeles för mig själv, jag minns solen och lugnet.
Vad gjorde jag mer? Tja, läste Kalle Anka till exempel. A-M:s man G hade samlat flera års Kalle-tidningar i speciella Kalle Anka-pärmar som var gula. Jag kunde sitta vid det runda köksbordet och ha ett par tre sådana pärmar framför mig. Tidningarna var sorterade i ordning så det gick lätt att bara läsa vidare i äventyren.
 |
| Ibland älskar jag internet. Såhär såg pärmarna ut. |
Jag ritade säkert också, eller fick med mig de andra barnen i någon lek. Kanske fick jag låna trangia-köket och blanda Vårgårdaris med vatten som jag sedan matade de andra med. Eller så var vi ute i trädgården, klättrade i klätterträdet eller lekte i det lilla utrymmet under rutschkanan. Jag minns att jag satte upp tyg där, med hjälp av häftstift, som delade av det redan minimala utrymmet i två delar. Sedan bäddade jag ner några av småbarnen bakom skynket. Jag kan ha lekt Katitzi, eller indianer. Antagligen Katitzi. Det fanns en utklädningslåda och jag minns att jag klädde mig i långa kjolar. Jag tycker fortfarande om Katitzi. Senast jag läste alla böckerna var för tolv år sedan:
Lördagen den 25 februari 2006: Jag har varit krasslig de senaste två dygnen och legat i sängen och läst sex Katitziböcker på raken. (utdrag ur dagboksanteckningar)För övrigt är det dags att sätta sig på balkongen och dricka något kallt.
Kommentarer