Tanke nr 1133: Bland körsbärsblom och ondska

I förra veckan var jag och min polare Ulla på Kulturhuset i Stockholm för att äta lunch och gå på Waldersten-utställningen om Bröderna Lejonhjärta. Utställningen togs tyvärr ner i söndags, men för den nyfikne kan man snegla på Walderstens Instagram-konto – eller köpa nyutgåvan av boken. 

Vakten Dodik på Törnrosdalens mur.

Det var en fantastiskt fin utställning. Jag tyckte mycket om ljussättningen, körsbärsblommorna som spred sig över väggarna, citaten, uppläsningarna och filmen om hur de grafiska bladen togs fram. Det som var mindre bra var när en guide dök upp med en grupp besökare och hennes röst skar igenom hela utställningen. Vi löste det hela genom att gå och fika tills den guidade turen var över. I vissa fall krockade de olika ljudinstallationerna med varandra, bland annat uppläsningen av slutet när bröderna tar sig från Nangijala till Nangilima och ljudet till filmen i rummet mitt emot. Men det förtog inte intrycket, och känslan, av styrkan i berättelsen.

Jag berättade för Ulla att jag gav W boken (med Ilon Wiklands illustrationer) i julklapp förra året och att jag läste delar av den för honom när jag var på besök senast. "Vad är det egentligen för märkvärdigt med Sofia?", frågade jag honom. "Det kan väl du berätta?" svarade han. "Nähä", sa jag, "det får du faktiskt ta reda på själv genom att läsa boken." Han var mer inne på dataspel just då, men skam den som ger sig.

Jag minns mitt första möte med Skorpan och Karl. Jag kan ha varit åtta, nio år och vi var på besök hos M och B, våra grannar snett över gatan. Deras dotter L, som var några år äldre, och jag hade byggt en koja i hennes rum. Vi låg på golvet inne i kojan och lyssnade på ett kassettband med Bröderna Lejonhjärta. Jag hade mardrömmar länge efteråt.

Bröderna Lejonhjärta är nog min absoluta Astrid Lindgren-favorit. Jag vet inte hur många gånger jag har läst den – och den är fortfarande lika fantastisk. Senaste läsningen var tydligen i juni 2012. Dags att läsa om tydligen. Men jag ska skaffa nyutgåvan först. Nästa vecka är det bokmässa i Göteborg. Hoppas att få tag på den där.

För övrigt är det dags att gå hem.