Tanke nr 1134: En helg i Linköping
I lördags var det äntligen dags att åka till Linköping och köra mitt nyskrivna friformsrollspel "Midsommar 2019" i skarpt läge. Trots stormvarningar kom tåget hyfsat i tid och jag knallade upp till Östergötlands museum för att ställa i ordning inför dagens första pass.
Jag höll till i det så kallade Östgötarummet som mycket passande körde bildspel på temat "Svensk sommar i all sin glans" på storskärm. Bra bakgrund till spelets ramhistoria: en rätt miserabel midsommarfest som saknade alla traditionella tillbehör. Det fanns i och för sig blommor, av plast, och en midsommarkrans, även den i plast, jordgubbsmönstrade servetter och lite musik, bland annat Visa vid midsommartid. Tyckte det var passande. Jag fick dessutom hjälp av två små barn att sprida ut serpentiner kors och tvärs.
Tanken var att de eventuella deltagarna skulle anmäla sig i receptionen. Men ... nä. Ingen var uppskriven när det var dags att sätta igång. "Tja, så kan det gå", tänkte jag men i samma ögonblick dök museipedagogen upp med fem masterstudenter plus en mamma och hennes 11-årige son som jag hade pratat med tidigare. Tur att man är flexibel. Vi bytte språk från svenska till engelska (11-åringen gick på Engelska skolan så han hängde på), jag snabböversatte rollerna, endast mamman och sonen visste hur man firade en "riktig" midsommar och övriga kastade sig in i firandet och ville lära sig allt – från nubbevisor till danslekar. Att se sju personer skutta runt bordet och sjunga små grodorna – två gånger! – var hejdlöst roligt. Två av studenterna var tvungna att avvika en bit in i spelet eftersom de skulle vara volontärer på festivalen (Seeds and citizens) där rollspelet var en av programpunkterna. Fem minuter efter att de försvunnit ut genom dörren kom de tillbaka igen eftersom deras hjälp inte behövdes just då. De bara tog vid där de hade slutat. Imponerande.
I pausen inför nästa spelomgång kom E förbi som jag skulle sova hos på kvällen. Hon var där med sina "språkvänner" men tyckte att det var lite hårt att kasta in dem i ett rollspel när de inte hade bott i Sverige mer än några år. Jag höll med. I samma veva kom kommunikatören för projektet The Seed Box (som var de som ordnade festivalen) och skulle göra en kort intervju med mig. Kul!
När det var dags för andra spelomgången var läget likadant som tidigare – inga uppskrivna deltagare. Men det löste sig den här gången också. Museipedagogen fick fritt för att kunna vara med och hennes kompis hängde också på, plus en familj med mamma, pappa och ytterligare en 11-åring. Familjen kom från Brasilien och hade bott i Sverige i två år. Så den här gången spelades scenariot på svenska, engelska och portugisiska. Och det funkade alldeles utmärkt, även om det inte blev några grodhopp den här gången. Spelet var mer lågmält än det första och rollfördelningen skiljde sig åt något. Men det fnissades en hel del och det visade sig att 11-åringen hade övat debatt med miljö som tema i skolan under våren. Det var snyggt när han gav sig på den som spelade kommunpolitiker och krävde att kärnkraften skulle avskaffas.
Efter att jag hade plockat undan i lokalen, åt jag en snabb middag med bland andra A som var beställare. Vi ska sätta oss ner om någon vecka och ha utvärdering. Det ser jag fram emot.
E plockade upp mig någon timma senare och via storhandling kom vi hem till henne där jag placerades på soffan med en bok om kvinnorna bakom "genierna", Maka och omaka – 20 porträtt av berömda mäns mindre kända hustrur, och sedan bjöds det på älggryta och kokt potatis. Gott var ordet.
För övrigt är det här ett av de roligaste uppdrag jag har haft på länge.
Jag höll till i det så kallade Östgötarummet som mycket passande körde bildspel på temat "Svensk sommar i all sin glans" på storskärm. Bra bakgrund till spelets ramhistoria: en rätt miserabel midsommarfest som saknade alla traditionella tillbehör. Det fanns i och för sig blommor, av plast, och en midsommarkrans, även den i plast, jordgubbsmönstrade servetter och lite musik, bland annat Visa vid midsommartid. Tyckte det var passande. Jag fick dessutom hjälp av två små barn att sprida ut serpentiner kors och tvärs.
 |
| Dukat för midsommarfest. |
Tanken var att de eventuella deltagarna skulle anmäla sig i receptionen. Men ... nä. Ingen var uppskriven när det var dags att sätta igång. "Tja, så kan det gå", tänkte jag men i samma ögonblick dök museipedagogen upp med fem masterstudenter plus en mamma och hennes 11-årige son som jag hade pratat med tidigare. Tur att man är flexibel. Vi bytte språk från svenska till engelska (11-åringen gick på Engelska skolan så han hängde på), jag snabböversatte rollerna, endast mamman och sonen visste hur man firade en "riktig" midsommar och övriga kastade sig in i firandet och ville lära sig allt – från nubbevisor till danslekar. Att se sju personer skutta runt bordet och sjunga små grodorna – två gånger! – var hejdlöst roligt. Två av studenterna var tvungna att avvika en bit in i spelet eftersom de skulle vara volontärer på festivalen (Seeds and citizens) där rollspelet var en av programpunkterna. Fem minuter efter att de försvunnit ut genom dörren kom de tillbaka igen eftersom deras hjälp inte behövdes just då. De bara tog vid där de hade slutat. Imponerande.
I pausen inför nästa spelomgång kom E förbi som jag skulle sova hos på kvällen. Hon var där med sina "språkvänner" men tyckte att det var lite hårt att kasta in dem i ett rollspel när de inte hade bott i Sverige mer än några år. Jag höll med. I samma veva kom kommunikatören för projektet The Seed Box (som var de som ordnade festivalen) och skulle göra en kort intervju med mig. Kul!
När det var dags för andra spelomgången var läget likadant som tidigare – inga uppskrivna deltagare. Men det löste sig den här gången också. Museipedagogen fick fritt för att kunna vara med och hennes kompis hängde också på, plus en familj med mamma, pappa och ytterligare en 11-åring. Familjen kom från Brasilien och hade bott i Sverige i två år. Så den här gången spelades scenariot på svenska, engelska och portugisiska. Och det funkade alldeles utmärkt, även om det inte blev några grodhopp den här gången. Spelet var mer lågmält än det första och rollfördelningen skiljde sig åt något. Men det fnissades en hel del och det visade sig att 11-åringen hade övat debatt med miljö som tema i skolan under våren. Det var snyggt när han gav sig på den som spelade kommunpolitiker och krävde att kärnkraften skulle avskaffas.
Efter att jag hade plockat undan i lokalen, åt jag en snabb middag med bland andra A som var beställare. Vi ska sätta oss ner om någon vecka och ha utvärdering. Det ser jag fram emot.
E plockade upp mig någon timma senare och via storhandling kom vi hem till henne där jag placerades på soffan med en bok om kvinnorna bakom "genierna", Maka och omaka – 20 porträtt av berömda mäns mindre kända hustrur, och sedan bjöds det på älggryta och kokt potatis. Gott var ordet.
För övrigt är det här ett av de roligaste uppdrag jag har haft på länge.
Kommentarer