Tanke nr 1144: Bland änglar och vanlig folk
Förra helgen var jag på Stockholms scenariofestival på Långholmen. Jag har inte varit där sedan första festivalen 2013, men ville i år spana in vad som händer inom friformsscenen. Efter välkomstceremonin var jag spelledare för scenariot "Among us" skrivet av Nina Runa Essendrop från Danmark.
Det var ett digert material att gå igenom och fem timmar lite drygt är länge att spela, speciellt en fredagskväll. Vi höll på mellan ca 19.30 till strax efter midnatt. Jag gick in i redaktörsläge och hade velat stryka ner instruktionerna med en tredjedel. Det fanns en kortare variant av förberedelserna, men på grund av att jag inte hade särskilt mkt tid till förberedelser, valde jag att följa den utförliga instruktionen.
"Among us" är ett scenario som fokuserar på långsamt, eftertänksamt och vackert spel och det går inte att stressa sig igenom vare sig förberedelser eller själva spelet i sig. Jag tror att den sena timmen, längden på scenariot och den långa förberedelsefasen påverkade resultatet, det vill säga själva spelet. Vi var helt enkelt lite för trötta för att göra det riktigt bra.
Om jag skulle leda scenariot igen skulle jag dels se hur man hade kunnat tajta till det för att få ett bättre flyt och på så sätt hålla energin uppe bland deltagarna, dels drivit på mer under förberedelsefasen. Förberedelserna var beräknade till 2–2,5 timme och själva spelet till 1–1,5 timme. Jag hade hellre sett att tiden fördelades tvärtom. Ja, det är viktigt att skapa ett tryggt rum för att kunna spela ett scenario som detta, men med som i det här fallet tre vana spelare går det att komma dit på kortare tid.
Jag tror dessutom att scenariot hade tjänat på att spelledaren inte hade en npc-roll, utan den funktionen antingen hade legat hos någon av änglarna eller att det hade funnits en fjärde spelare och att den rollen utökats något. Jag tyckte att det bröt flytet när spelledaren behöves växla mellan att spela rollen av "The Other" samtidigt som man skulle hålla koll på musiken som ingick och läsa av vart scenerna var på väg och när det var dags att avsluta dem.
Något jag tyckte mycket om var de vackra texterna, stämningen och valet av musik – och att över huvud taget ha med musik som stämningshöjare/trigger. Historien var filosofisk, känslosam och stark och jag är nyfiken på hur det skulle vara att spelleda scenariot en gång till med den erfarenhet jag har nu. Jaja, det kommer kanske.
Nästa dag spelade jag scenariot "Here is my power button", skrivet av Brodie Atwater från USA. Brodie var också, tillsammans med Charlie, spelledare för scenariot. Jag fick chansen att spela AI tillsammans med en kvinna som jag inte har spelat med innan – och det blev ett fint resultat. Jag tyckte mycket om hur castingen var upplagd. Genom olika värderingsövningar (vill spela consumer/AI, gillar nedtonat/utåtagerande spel, gillar fysiskt/intellektuellt spel mm) kom man till slut att paras ihop med den person man stod närmast i rummet. Jag gillade också rytmen i själva spelet, att man fick spela olika roller och agera både i grupp och i par, och att spelledarna var en naturlig del i upplägget. Kul var ordet!
I övrigt hoppade jag söndagens spel för jag hellre ville skapa adventsmys hemma och ha lite helg innan nästa jobbvecka. Man jag hann med lite vänhäng med både gamla och nya bekantskaper innan jag packade ihop mig och åkte hem. Dessutom har jag och E gett oss själva en utmaning: att skriva klart scenariot "Bröllop i Överum" till nästa års scenariofestival.
För övrigt är det dags att pussla lite till. Eventuellt blir det ett inlägg till eller två innan dagen är slut.
Det var ett digert material att gå igenom och fem timmar lite drygt är länge att spela, speciellt en fredagskväll. Vi höll på mellan ca 19.30 till strax efter midnatt. Jag gick in i redaktörsläge och hade velat stryka ner instruktionerna med en tredjedel. Det fanns en kortare variant av förberedelserna, men på grund av att jag inte hade särskilt mkt tid till förberedelser, valde jag att följa den utförliga instruktionen.
"Among us" är ett scenario som fokuserar på långsamt, eftertänksamt och vackert spel och det går inte att stressa sig igenom vare sig förberedelser eller själva spelet i sig. Jag tror att den sena timmen, längden på scenariot och den långa förberedelsefasen påverkade resultatet, det vill säga själva spelet. Vi var helt enkelt lite för trötta för att göra det riktigt bra.
Om jag skulle leda scenariot igen skulle jag dels se hur man hade kunnat tajta till det för att få ett bättre flyt och på så sätt hålla energin uppe bland deltagarna, dels drivit på mer under förberedelsefasen. Förberedelserna var beräknade till 2–2,5 timme och själva spelet till 1–1,5 timme. Jag hade hellre sett att tiden fördelades tvärtom. Ja, det är viktigt att skapa ett tryggt rum för att kunna spela ett scenario som detta, men med som i det här fallet tre vana spelare går det att komma dit på kortare tid.
Jag tror dessutom att scenariot hade tjänat på att spelledaren inte hade en npc-roll, utan den funktionen antingen hade legat hos någon av änglarna eller att det hade funnits en fjärde spelare och att den rollen utökats något. Jag tyckte att det bröt flytet när spelledaren behöves växla mellan att spela rollen av "The Other" samtidigt som man skulle hålla koll på musiken som ingick och läsa av vart scenerna var på väg och när det var dags att avsluta dem.
Något jag tyckte mycket om var de vackra texterna, stämningen och valet av musik – och att över huvud taget ha med musik som stämningshöjare/trigger. Historien var filosofisk, känslosam och stark och jag är nyfiken på hur det skulle vara att spelleda scenariot en gång till med den erfarenhet jag har nu. Jaja, det kommer kanske.
Nästa dag spelade jag scenariot "Here is my power button", skrivet av Brodie Atwater från USA. Brodie var också, tillsammans med Charlie, spelledare för scenariot. Jag fick chansen att spela AI tillsammans med en kvinna som jag inte har spelat med innan – och det blev ett fint resultat. Jag tyckte mycket om hur castingen var upplagd. Genom olika värderingsövningar (vill spela consumer/AI, gillar nedtonat/utåtagerande spel, gillar fysiskt/intellektuellt spel mm) kom man till slut att paras ihop med den person man stod närmast i rummet. Jag gillade också rytmen i själva spelet, att man fick spela olika roller och agera både i grupp och i par, och att spelledarna var en naturlig del i upplägget. Kul var ordet!
I övrigt hoppade jag söndagens spel för jag hellre ville skapa adventsmys hemma och ha lite helg innan nästa jobbvecka. Man jag hann med lite vänhäng med både gamla och nya bekantskaper innan jag packade ihop mig och åkte hem. Dessutom har jag och E gett oss själva en utmaning: att skriva klart scenariot "Bröllop i Överum" till nästa års scenariofestival.
För övrigt är det dags att pussla lite till. Eventuellt blir det ett inlägg till eller två innan dagen är slut.
Kommentarer